EU & arbetsrätt 4 2021
EU:s konkurrensrätt ska inte hindra kollektivavtal för egenföretagare utan anställda
Nu föreslår Europeiska kommissionen riktlinjer för hur EU:s konkurrensrätt ska tolkas för att klargöra att även egenföretagare utan anställda under vissa förutsättningar ska ha rätt att ingå kollektivavtal.
Artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) förbjuder avtal mellan företag som hindrar konkurrensen. Det betyder att ”äkta” egenföretagare är förhindrade att ingå kollektivavtal med sina kundföretag/ uppdragsgivare.
Det finns emellertid egenföretagare som är så underordnade sina kunder/uppdragsgivare att de tvingas arbeta under mycket otrygga förhållanden – och denna tendens har förstärkts i den så kallade plattformsekonomin. Dessa personer har inga anställningsavtal men lever likväl på att sälja sin egen arbetskraft inom ramen för olika tjänster.
I början av 2021 inledde kommissionen därför ett öppet samråd om hur man skulle kunna göra det möjligt för egenföretagare att sluta kollektivavtal utan att det skulle strida mot de konkurrensrättsliga reglerna (se EU & arbetsrätt nr 1/ 2021 s. 5). Den skissade då på olika alternativ för hur detta skulle kunna göras. Nu har den tagit nästa steg och har lagt ut ett förslag till riktlinjer för hur EU:s konkurrensrätt ska tolkas för fortsatt samråd.
Förslaget bygger på en tvådelad strategi som ska ”klargöra” två aspekter: dels ska vissa typer av kollektivavtal anses falla utanför artikel 101 FEUF, dels avser kommissionen inte att ingripa mot vissa andra kategorier av kollektivavtal.
Tre typer av kollektivavtal som
ingås av egenföretagare med en
ställning som är jämförbar med
arbetstagares ska anses falla utanför
artikel 101. Det är de som ingås av:
• ekonomiskt beroende egenföretagare
som har minst 50 procent av
sin inkomst från en kund och som
ofta är integrerade i kundföretaget
och styrs av det;
• egenföretagare som arbetar sida
vid sida med arbetstagare och utför
samma eller liknande arbetsuppgifter
som dessa, som styrs av kundföretaget
och som inte bär någon
affärsrisk och
• egenföretagare på digitala
plattformar i beroendeställning där
plattformen ensidigt bestämmer
villkoren för transaktioner kring arbetet.
Det är således inte fråga om
de plattformar som endast förmedlar
kontakt mellan parterna – den
måste påverka transaktionen.
Dessutom avser kommissionen
inte att ingripa mot kollektivavtal
som syftar till att kompensera
obalans i fråga om förhandlingsposition
och som är ägnade att
förbättra arbetsvillkoren. Det gäller
egenföretagare som inte har en
ställning som motsvarar arbetstagares,
men som likväl är kraftigt
underordnade sina motparter. Det
är två grupper av kollektivavtal som
kommissionen inte tänker angripa:
• sådana som ingåtts mellan egenföretagare
och ekonomiskt starka
motparter och där det råder tydlig
skillnad mellan parternas förhandlingsposition.
Det rör sig om
antingen motparter som representerar
hela sektorn eller branschen
eller sådana som har en omsättning
på över 2 miljoner euro eller fler än
tio anställda och
• kollektivavtal som egenföretagare
ingått med stöd av tydliga
undantag i nationell lagstiftning
eller i EU-rätten.
Dokumentet som nu är öppet för samråd handlar således inte om ändringar i konkurrensrätten utan om hur kommissionen avser att tillämpa de gällande reglerna. EUdomstolens praxis kvarstår givetvis också oförändrad. Det är inte heller fråga om att ändra begreppen arbets- respektive uppdragstagare. Riktlinjerna är tänkta att tillämpas på hela arbetsmarknaden och inte endast för plattformsekonomin.
Niklas Selberg
universitetslektor, Lunds universitet
C(2021) 8838 Communication form the Commission Approval of the content of a draft for a Communication from the Commission Guidelines on the application of EU competition law to collective agreements regarding the working conditions of solo self-employed persons Annex
