EU & arbetsrätt 3 2022

Olika lönetillägg vid nattarbete kan inte angripas med rättighetsstadgan

Enligt det kollektivavtal som gällde på Coca Colas fabrik i Tyskland var lönetillägget för dem som regelbundet arbetade natt lägre än för dem som hade oregelbundet nattarbete. Två arbetstagare menade att olikheten i ersättning stred mot artikel 20 om likhet inför lagen i EU:s rättighetsstadga. EU-domstolen slog i domen C 257/21 och C 258/21 emellertid fast att kollektivavtalsregleringen inte kunde ifrågasättas med stöd av stadgan. Den främsta anledningen var att arbetstidsdirektivet (2003/88) inte innehåller några bestämmelser om ersättning och att kollektivavtalsreglerna därmed inte innebar något genomförande av direktivet. Stadgan är nämligen, enligt artikel 51.1 tillämplig endast när medlemsstaterna tillämpar unionsrätten.

I resonemanget om varför reglerna om lönetillägg inte kan anses genomföra EU-rätten finns en intressant formulering från domstolen. Domen meddelades den 7 juli 2022, alltså efter det att ministerrådet och parlamentet enats om direktivet om tillräckliga minimilöner i EU (se EU & arbetsrätt 2/2022 s 4). EU-domstolen skriver (min kursivering): ”Enligt artikel 153.5 FEUF ska denna artikel dessutom inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout. Detta undantag motiveras av den omständigheten att arbetsmarknadens parter på nationell nivå har rätt att genom avtal fastställa lönenivåer, och denna fråga omfattas även av medlemsstaternas befogenhet på området. Det har således ansetts lämpligt att, på unionsrättens nuvarande stadium, undanta fastställande av lönenivåer från en harmonisering […]”.

Formuleringen är hämtad från tidigare domar och en undran är hur EU-rättens ”nuvarande stadium” kan ändras. Enligt min mening är det något som fordrar fördragsändring, men det framstår som möjligt att i vart fall argumentera för att det har ändrats om det har tillkommit sekundärrätt – alltså ett direktiv om minimilön – som reglerar frågan.

Det är en fråga som EU-domstolen kan få återvända till om arbetsmarknadsparterna i Sverige och Danmark står fast vid sin avsikt att försöka bekämpa ett stundande minimilönedirektiv också med rättsliga medel.

Erik Sjödin, docent
Institutet för social forskning