EU & arbetsrätt 2 2010

Monti föreslår ny Montiförordning för att skydda stridsrätten vid utstationering

Om inte EU-domstolen ändrar sin praxis kring rätten att vidta stridsåtgärder bör EU anta en ny förordning som innebär att regler om utstationering inte ska påverka denna rätt. Dessutom bör utstationeringsdirektivet ses över för att medlemsstaterna ska få bättre möjligheter att kontrollera att direktivets regler efterlevs. Förslagen läggs fram i en rapport av förre kommissionären Mario Monti.

I september 2009 lovade Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso Europaparlamentet att kommissionen ska lägga fram förslag till en förordning om villkor för utstationerade arbetstagare. En möjlig inriktning på det kommande förslaget kan man hitta i förre kommissionären Mario Montis rapport "A new Strategy for the Single Market" som lades fram den 9 maj 2010. Rapporten är skriven på uppdrag av Barroso och i nära samarbete med kommissionen.

I rapporten ges två relativt konkreta förslag. För det första ifrågasätter Monti om utstationeringsdirektivet fungerar för att hantera ett ökande fl öde av arbetstagare över gränserna samtidigt som arbetstagarnas rättigheter garanteras. Han föreslår att direktivet ses över i syfte att förbättra informationen och samarbetet mellan nationella myndigheter liksom att stärka sanktionerna. Särskilt betonas vikten av att motverka brevlådeföretag och att förbättra övervakningen av reglernas efterlevnad. Inriktningen tycks alltså vara att förbättra förutsättningarna för att kontrollera att den hårda kärnan av tvingande minimiskydd verkligen tillämpas på utstationerade arbetstagare. Däremot föreslår Monti inte några förändringar av vilka villkor som ska få utsträckas till dessa.

För det andra är Monti bekymrad över balansen mellan de ekonomiska friheterna och arbetstagarnas möjlighet att tillgripa stridsåtgärder på den inre marknaden. Monti pekar på att Lissabonfördraget, med dess betoning av att EU ska främja en social marknadsekonomi och inkorporeringen av stadgan om de grundläggande rättigheterna, ställer den aktuella frågan i en ny rättslig kontext som bör kunna föranleda domstolen att något ändra sin praxis (se artikeln Generaladvokat föreslår ny balans mellan arbetstagarskydd och fri rörlighet på sid 6 i detta nr av EU & arbetsrätt). Om så inte blir fallet bör EU överväga andra åtgärder. Monti avvisar såväl idén att komplettera Lissabonfördraget med ett socialt protokoll (som föreslagits av Europafacket) som att reglera stridsåtgärder på EU-nivå. Istället förordar han att man antar en förordning med den s.k. Montiförordningen som förebild (2679/98, se EU & arbetsrätt nr 2/1998 sid 4). Den skulle innehålla en bestämmelse om att utstationering av arbetstagare inte ska påverka rätten att vidta fackliga stridsåtgärder. Samtidigt skulle man införa ett system där medlemsstaterna och kommissionen åtar sig att informellt lösa tvister om utstationering vilka äventyrar den inre marknadens funktion.

Jonas Malmberg