EU & arbetsrätt 3-4 2016
Europeiska kommittén för sociala rättigheter: Negativ föreningsfrihet kränks inte i norska hamnar
Det finns inga bindande bevis för att hamnarbetare är tvungna att bli medlemmar i Norsk Transportarbeiderforbund, NTF, och Norge bryter följaktligen inte mot artikel 5 om förenings-friheten i den europeiska sociala stadgan. Den slutsatsen drar Europarådets kommitté för sociala rättigheter efter att ha prövat ett klagomål från en organisation för små och medelstora företag, Bedriftsforbundet.
Bakgrunden till klagomålet är det sätt på vilket hamnarbetet organiseras i vissa norska hamnar. Organisationen bygger på ett kollektivavtal mellan NTF och Næringslivets Hoved-organisasjon, NHO, som innebär att stuveriarbetare som är registrerade på ett särskilt sätt får företrädesrätt till arbete med lossning och lastning i hamnen (se EU & arbetsrätt nr 2/2015 s. 2). Bedriftsforbundet, som inte är bundet av kollektivavtalet, klagade till Europeiska kommittén för sociala rättigheter och hävdade att det i praktiken enbart är medlemmar i NTF som kan bli registrerade och få företrädesrätt till arbete. Norge skyddar alltså inte den negativa föreningsfriheten, menade organisationen.
För att förstå Bedriftsforbundets intresse i saken ska man veta att organisationen har med-lemmar som vill sköta lastning och lossning med egen personal, vilket kan bli billigare. Ett av dem är speditörsföretaget Holship som i ett pågående mål inför Høyesterett hävdar att det är ett otillåtet hinder för den fria rörligheten att företaget är tvunget att använda de registrera-de hamnarbetarna i första hand. Ordningen angrips alltså på två fronter, och i det senare fallet har Holship fått medhåll av Eftadomstolen (se EU & arbetsrätt nr 2/2016 s. 4).
Att ordningen i hamnarna skulle kränka den negativa föreningsfriheten lyckades Bedrifts-forbundet dock inte bevisa, enligt Europeiska kommittén för sociala rättigheter.
Kommittén noterar först att kollektivavtalsklausuler eller legaliserade arrangemang som i praktiken reserverar arbeten för en viss fackförenings medlemmar strider mot artikel 5 i den europeiska sociala stadgan. Därefter går den igenom hur den negativa föreningsfriheten garanteras i Norge i såväl grundlagen och arbeidsmiljøloven som i rättspraxis och i huvud-avtalet mellan NHO och LO. Det finns inte heller någon organisationsklausul i det aktuella kollektivavtalet. Därmed kommer kommittén fram till att norsk rätt tillhandahåller ett adekvat ramverk för att genomföra artikel 5.
Vad som återstår är då att avgöra om det ändå i praktiken finns ett krav på att en arbetare är medlem i NTF för att kunna få företrädesrätt till arbete. Bedriftsforbundet lägger fram statistik och hänvisar till uttalanden från olika personer om att en sådan praxis gäller, men lyckas inte övertyga kommittén. Den fäster sig också vid att Bedriftsforbundet inte har uppgett ett enda fall där en enskild arbetare har klagat till Likestillings- og diskriminerings-ombudet eller inför domstol för att den blivit tvingad att gå med eller förbli medlem i en fackförening. Särskilt betydelsefullt är det att inte Likestillingsombudet har några sådana fall, menar kommittén. Till sist noterar den att inte heller Borgarting lagmannsrett, när den prövade Holshipmålet, fann några bevis för att det existerade något krav på facklig anslutning i hamnen i Drammen.
En enhällig kommitté drar följaktligen slutsatsen att Norge inte har brutit mot artikel 5 i den europeiska sociala stadgan.
Kerstin Ahlberg
