EU & arbetsrätt 1 2003
Åtskilligt matnyttigt även för nordiska läsare
Peter Hanau, Heinz-Dietrich Steinmeyer
& Rolf Wank: Handbuch des europäischen Arbeits- und Sozialrechts,
Verlag C.H. Beck 2002, XXVII + 1310 sid, ISBN 3-406-48718-1
I nordisk rätt brukar en klar åtskillnad
göras mellan å ena sidan arbetsrätten och å andra
sidan socialförsäkringsrätten och annan socialrätt.
Inom EG-rätten saknas motsvarande rågång. I avd. XI i
EG-fördraget har sålunda sammanförts reglerna om vad som
kallas socialpolitiken och som innefattar både förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare och varjehanda frågor om social
trygghet, socialt skydd, sysselsättningsfrämjande åtgärder
och utbildningspolitik.
I den handbok som här anmäles har ämnesbestämningen
anpassats efter EG-fördragets tankemodell, vilket medfört att
boken blivit omfångsrik. Dess mer än 1300 tättryckta sidor
är resultatet av ett lagarbete av tre ansedda juristprofessorer.
I det mäktiga verket skildras EGs rättsakter för hela socialpolitiken
liksom de nationella regler genom vilka rättsakterna har införts
i tysk rätt. Som påbröd ges översikter av tyska kollisionsregler
i internationell privaträtt och internationell socialrätt. Boken
överflödar av referenser, trots att vissa begränsningar
iakttas. Praxis redovisas från EG-domstolen och tyska domstolar,
och litteraturhänvisningar ges i huvudsak endast till verk på
tyska. Boken är försedd med ett utförligt sakregister,
däremot saknas tyvärr ett register över EG-domstolens domar.
En rättsakt som författarna förbigått men som får
anses höra till ämnet är förordningen 2679/98, den
s k Montiförordningen (se EU &
arbetsrätt nr 4/99).
Tonen i boken är svalt refererande, men undantag
finns. EG-domstolens dom i Paletta-målet
(C-45/90) gällde en i Tyskland gästarbetande italiensk familj
som upprepat sjukskrev sig under semestervistelser i Kalabrien och sedan
krävde sjuklön av företaget enligt de generösa tyska
reglerna. Kravet bifölls eftersom företaget inte låtit
en läkare kontrollera sjukskrivningarna, något som praktiskt
sett tycks förutsätta att företaget haft en anvisningsläkare
på plats i Kalabrien. Domen kritiseras skarpt av professor Wank
som menar att den inte tillräckligt stävjar risken för
missbruk av förmåner.
För nordiska läsare innehåller
handboken åtskilligt som är matnyttigt. Avsnittet om arbetstidsdirektivets
implementering i tysk rätt kan ge den senfärdige svenska lagstiftaren
hjälp på traven med motsvarande uppgift. I övrigt kan
särskilt nämnas professor Steinmeyers skildring av det aktuella
läget inom EGs socialförsäkringsrätt.
Som helhetsomdöme är att säga att detta är ett imponerande verk som vi inte har någon motsvarighet till i de nordiska länderna.
