EU & arbetsrätt 1 2004
Stridsåtgärderna mot Tor Caledonia prövas sannolikt i Danmark
Rederiets påstående att dansk domstol är behörig att avgöra målet om svenska SEKO Sjöfolks stridsåtgärder mot det danska fraktfartyget Tor Caledonia (se EU & arbetsrätt nr 3/2002 och nr 3/2003) får stöd av EG-domstolen.
Tor Caledonia är registrerat i det danska internationella fartygsregistret och seglade i början av 2001 på rutten Harwich (i Storbritannien) – Göteborg.
Besättningen var polsk och avlönades enligt individuella avtal i överensstämmelse med ett s.k. ramavtal som träffats mellan danska fackförbund och rederier. Månadslönen var ca 1.100 USD.
I mars 2001 ställde SEKO krav på tecknande av ITF-avtal för besättningen, vilket skulle ge avsevärt högre lön. Då det danska rederiet vägrade varslade SEKO om stridsåtgärder mot fartyget och uppmanade till sympatiåtgärder, vilket ledde till att Transport varslade om blockadåtgärder i Göteborgs hamn.
Rederiet väckte talan vid den danska Arbejdsretten med yrkande om att stridsåtgärderna skulle förklaras olovliga. Dagen innan blockaden i Göteborgs hamn skulle träda i kraft beslöt rederiet att ta Tor Caledonia ur trafik på rutten till Göteborg och hyrde in ett ersättningsfartyg under 30 dagar.
Senare väckte rederiet talan mot SEKO också vid Sø- och Handelsretten i Köpenhamn med yrkande om skadestånd med ca 420.000 DKR för kostnaderna för förhyrningen av det andra fartyget.
SEKO gjorde foruminvändning, vilket ledde till att Arbejdsretten till EG-domstolen hänsköt frågan om tolkning av Brysselkonventionen 1968 om domstols behörighet.
Med avsteg från konventionens huvudregel, som innebär att talan skall väckas i den stat där svaranden har hemvist, stadgas i art. 5.3 att talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden kan väckas också i annan konventionsstat, om skadan uppstått där. Vid s.k. distansdelikt, då skadan uppstått i annan stat än den där den skadegörande handlingen begåtts, kan den skadelidande välja att väcka talan i den ena eller andra staten. Ett exempel i EG-praxis gäller föroreningsskador vid en flods nedre lopp i ett land i anledning av ett utsläpp vid flodens övre lopp i ett annat land.
I det aktuella fallet har den skadegörande handlingen, alltså stridsvarslet, företagits i Sverige. Vad frågan gäller är på vilken ort skadan har inträffat. I domen förklarar EG-domstolen att det är Arbejdsrettens sak att bedöma omständigheterna för att avgöra var skadan skall anses ha uppkommit, men domstolen ger Arbejdsretten några ord på vägen.
Tre tolkningsalternativ är tänkbara. Det första innebär att skadan anknyts till den hamn där blockaden skulle ges verkan. Detta alternativ ges egentligen inget stöd i domen. Blockaden sattes ju aldrig i verket, eftersom fartyget togs ur trafik på rutten och inte anlöpte Göteborg under den tid då blockaden skulle upprätthållas.
Det andra alternativet innebär att skada anses ha uppkommit i anknytning till fartyget som en del av flaggstatens territorium (jfr Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden, 1997, s. 423). Då Arbejdsretten begärde förhandsavgörande var det tydligt att den främst ville veta om fartygets danska flagga gav dansk domstol behörighet. I sitt yttrande i målet tog generaladvokaten tveklöst avstånd från det alternativet. EG-domstolen uttrycker sig försiktigare och uttalar att fartygets nationalitet kan utgöra ”endast en omständighet bland andra” i bedömningen av var skadan skall anses ha uppkommit.
Enligt det tredje alternativet kan skadan anses ha drabbat rederiets förmögenhet i den ort där dess affärscentrum finns. Den skada som rederiet vill ha ersatt är en ren förmögenhetsskada avseende de extra kostnader som uppkommit då Tor Caledonia ersatts med ett inhyrt fartyg. Det tycks vara detta alternativ som generaladvokaten byggde på då han uttalade att varslet ”förefaller ha lett till skada i Danmark”.
EG-domstolen tar inte avstånd från det synsättet och uttalar att det är Arbejdsrettens uppgift att pröva huruvida sådana ekonomiska förluster som rederiet påstår sig ha lidit skall anses ha inträffat där rederiet ”är etablerat”. Till detta är att säga att man vid fastställande av skadeort inom den internationella processrätten normalt inte beaktar på vilken ort det bankkonto eller den plånbok finns som slutligen måste belastas med betalning av ersättning för uppkommen skada.
EG-domstolens formuleringar får anses ge Arbejdsretten stöd för att finna att skadan uppstått i Danmark, vilket skulle ge dansk domstol behörighet att avgöra målet. I så fall uppkommer där frågan om enligt vilket lands lag bedömningen av stridsåtgärdens lovlighet skall ske.
Enligt dansk internationell privaträtt synes det inte vara uteslutet att svensk rätt befinns tillämplig eftersom stridsåtgärden företagits i Sverige. Måhända kommer dock Arbejdsretten att snegla på det nyligen framlagda förslaget till EG-förordning om tilllämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser, den s.k. Rom II-förordningen (KOM (2003) 427 slutlig).
Beträffande lagval för distansdelikt enligt den föreslagna förordningen kan man notera att skadeorten ges klart större betydelse än handlingsorten. Om dansk rätt befinns tilllämplig, torde stridsåtgärden bedömas som olovlig.
Läs om förslaget till ROM II-förordning. Vidare arrangerar Arbetslivsinstitutet ett seminarium den 20 april i Stockholm kring de frågor som aktualiseras av ROM II och målet Tor Caledonia.
