EU & arbetsrätt 4 2006
Ömsesidig utvärdering av medlemsländernas krav ska säkerställa fri rörlighet enligt tjänstedirektivet
Den 12 december undertecknades till sist det omstridda direktivet om tjänster på den inre marknaden av företrädare för ministerrådet och Europaparlamentet. Den treåriga genomförandeperioden – som i vissa medlemsstater sannolikt blir lika kontroversiell som direktivet självt – börjar löpa när direktivet inom kort publiceras i EUs offentliga tidning.
Parlamentet godtog i andra läsningen ministerrådets gemensamma ståndpunkt, som med smärre tillägg motsvarar kommissionens ändrade förslag från i våras (se EU & arbetsrätt nr 1/2006 sid 1).
I artikel 1 om direktivets syfte sägs sålunda att det inte påverkar arbetsrätten, ”dvs. sådana rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor, arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med nationell lagstiftning med iakttagande av gemenskapsrätten”. Det påverkar inte heller utövandet av ”grundläggande rättigheter som erkänns av medlemsstaterna och i gemenskapsrätten” eller rätten att ”förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta stridsåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis med iakttagande av gemenskapsrätten”.
Den tidigare så omdiskuterade ursprungslandsprincipen är ersatt av en regel om frihet att tillhandahålla tjänster (artikel 16). Den innebär att medlemsstaterna ska garantera företag från andra stater fritt tillträde för att utöva tillfällig tjänsteverksamhet. Direktivet säger inget om vilket lands lag som ska tillämpas, utan talar i stället om vilka principer som gäller när en medlemsstat ställer krav på utländska företag. Kraven får inte vara diskriminerande, de måste vara motiverade av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd och de måste vara proportionerliga. Medlemsstaterna får dock inte hindras från att, i enlighet med gemenskapsrätten, tillämpa sina regler för anställningsvillkor, inbegripet regler i kollektivavtal
I den slutliga versionen finns en ny bestämmelse om ömsesidig utvärdering (artikel 39) som kan få stor betydelse i praktiken. Alla medlemsstater ska senast vid genomförandeperiodens slut lägga fram en rapport för kommissionen om de nationella krav vars tillämpning kan falla under artikel 16 om friheten att tillhandahålla tjänster. Samtidigt ska de ange varför de anser att dessa krav uppfyller kriterierna i artikel 16. De måste också informera kommissionen om alla förändringar i de krav som påverkar friheten att tillhandahålla tjänster. Kommissionen ska sedan underrätta övriga medlemsstater om kraven. Av artikel 4 där olika begrepp definieras framgår dock att begreppet ”krav” i direktivets mening inte omfattar ”regler som fastställts i kollektivavtal som arbetsmarknadens parter förhandlat fram”.
På punkt efter punkt gör direktivet alltså undantag för arbetsrätten och kommissionären McCreevy deklarerade i samband med andra läsningen i Europaparlamentet att direktivet ”otvetydigt inte har någon effekt på den nationella arbetsrätten”.
I den mån som det finns mer specifika EG-regler har dessa företräde framför tjänstedirektivet. Det påverkar därmed inte vare sig utstationeringsdirektivet eller den internationella privaträtten. De kommande förordningarna om vilket lands lag som ska tillämpas på förhållanden med anknytning till flera medlemsländer, de s k Rom I och Rom II, (se EU & arbetsrätt nr 1/2006 sid 6 respektive 2/2006 sid 4) får alltså företräde framför tjänstedirektivet.
