EU & arbetsrätt 4 2007
EFTER
EUROPADOMSTOLENS DOM:
Gransknings- och mätningsarvoden utrensade ur de flesta kollektivavtal
Den dom där Europadomstolen för mänskliga rättigheter underkände systemet med granskningsarvoden enligt byggnadsavtalet mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Sveriges Byggindustrier (BI) ledde till ändringar i en rad kollektivavtal i 2007 års avtalsrörelse. I alla fanns regler om avgifter som skulle betalas till den fackliga organisationen, men de flesta var konstruerade på ett sätt som inte egentligen träffades av Europadomstolens dom. Parterna enades alltså om mer långtgående ändringar än vad domen gjorde nödvändigt.
I Byggnadsavtalet fanns två sorters avgifter som drogs från arbetstagarnas löner: dels mätningsarvoden som skulle finansiera den fackliga organisationens arbete med att mäta ackordsarbete, dels granskningsarvoden som skulle bekosta kontrollen av att arbetstagare med tidlön fick rätt betalt. Avgifterna togs ut av såväl organiserade som oorganiserade byggnadsarbetare. Europadomstolens dom i målet Evaldsson m.fl. mot Sverige handlade enbart om granskningsarvodena. Mätningsarvodena ifrågasattes inte. Och det domstolen slog ned på var inte granskningsarvodena som sådana, utan på det faktum att fackförbundets redovisning inte gjorde det möjligt för de oorganiserade arbetstagarna att se om pengarna enbart användes till löneövervakningen eller om de också fick bekosta annan facklig verksamhet (se EU & arbetsrätt nr 1/2007 sid 1). Därmed kränktes deras äganderätt.
På den svenska arbetsmarknaden fanns ytterligare ett avtal enligt vilket både ackordsarbetare och arbetstagare med tidlön fick vidkännas löneavdrag för en kontrollavgift till facket, nämligen Installationsavtalet mellan Elektrikerförbundet och Elektriska Installatörsorganisationen. Europadomstolens dom innebar att även detta kollektivavtal måste ändras.
Byggnadsarbetareförbundets utgångsbud var att mätnings- och granskningsarvoden skulle vara kvar, men att de i fortsättningen skulle betalas in till ett separat bolag som skulle sköta lönekontrollen. Sedan arbetsgivarna sagt nej med motiveringen att detta ändå inte skulle bli tillräckligt ”transparent” beslöt Byggnads att helt och hållet avstå från både mätningsarvoden och granskningsarvoden. Lönekontrollen ska likväl fortsätta (finansierad med höjda medlemsavgifter) och arbetsgivarna ska som förut lämna ut granskningsunderlag med uppgifter om de anställdas löner till förbundets avdelningar. Nytt är att man i förbundsavtalet har preciserat vad granskningsunderlagen ska innehålla. Arbetsgivarna ifrågasatte redan under förhandlingarna om det var förenligt med personuppgiftslagen att lämna ut uppgifter om arbetstagare som inte är med i förbundet. Dagen efter att avtalet hade slutits fick Datainspektionen in en anonym anmälan med samma innehåll. I sitt yttrande över anmälan argumenterar BI för att företagen inte ska vara skyldiga att följa kollektivavtalet.
På Elektrikerförbundets område blev resultatet ett helt annat. Där enades parterna om att behålla kontrollavgiften för alla ackordsarbetare, alltså även de oorganiserade, och för organiserade arbetstagare med tidlön. Oorganiserade elektriker med tidlön slipper med andra ord betala kontrollavgifter. Arbetsgivarna kompenserar Elektrikerförbundet för detta inkomstbortfall genom att betala ett särskilt bidrag till förbundet.
Byggnadsarbetareförbundet hade ytterligare två avtal med regler om mätnings- och granskningsarvoden, nämligen anläggningsavtalet (motpart BI) och entreprenadmaskinavtalet (motpart Maskinentreprenörerna). De skilde sig från byggnadsavtalet på så sätt att arvodena betalades av arbetsgivarna själva, inte genom avdrag på arbetstagarnas löner. Här gjordes alltså inga ingrepp i äganderätten. Ändå rensade man i årets avtalsrörelse ut reglerna om mätnings- och granskningsarvoden även ur dessa avtal. Arbetstagarna fick i stället ett lönetillägg som ska motsvara vad arbetsgivarna sparar på att slippa betala dessa arvoden till förbundet.
Även väg- och banavtalet mellan SEKO och BI innehöll regler om granskningsarvode som betalades av arbetsgivarna, och även på detta avtalsområde utmönstrades dessa mot att arbetstagarna fick ett särskilt lönetillägg. Dessutom gick BI med på att fortsättningsvis betala ett ”uvecklingsarvode” till förbundet ”för att finansiera en förstärkt och fördjupad facklig verksamhet” i företagen.
På måleriområdet, slutligen, finns sedan några år ett sådant separat bolag för ackordsmätningen som Byggnads föreslog BI. Det ägs gemensamt av Målareförbundet och Målaremästarna och arbetsgivarna betalar in mätningsavgifter direkt till bolaget. Denna ordning skiljer sig i alla relevanta avseenden från förhållandena i Evaldsson-målet, och att ändra på den var aldrig på tal.
