EU & arbetsrätt 2 2008
Danmark och Norge försvarar arbetsklausuler i offentliga kontrakt
ILO:s konvention nr 94 är - tyvärr - lika relevant, lika giltig och lika behövlig idag som när den antogs 1949. Det sade den danska regeringens representant i ett formligt brandtal vid ILO:s arbetskonferens i slutet av maj.
Konventionen stadgar att kontrakt där en offentlig myndighet är part ska innehålla klausuler som tillförsäkrar arbetstagarna minst lika förmånliga villkor som gäller enligt kollektivavtal på platsen där arbetet utförs. I en rapport till konferensen förordade en expertgrupp att ILO skulle öka sina ansträngningar för att få konventionen ratificerad och se till att den efterlevs, och föreslog även att den skulle skärpas. Men så kom EG-domstolens dom i målet Rüffert, där domstolen slog fast att den tyska delstaten Niedersachsen inte får kräva att företag som tilldelas offentliga kontrakt betalar sina arbetstagare lön enligt kollektivavtalet på orten (se EU & arbetsrätt nr 1/2008 sid 1). Utan att nämna konventionen (Tyskland har inte ratificerat den) underkände domstolen alltså i praktiken den princip som den bygger på. Det har väckt frågan om de EU-länder som har ratificerat konventionen är förhindrade att tillämpa den. Det var med andra ord upplagt för en intressant diskussion på arbetskonferensen.
Till de länder som har ratificerat konventionen hör Danmark och Norge. Den danska regeringens representant Helle Ekman Jensen, som också talade för Norges regering, nämnde inte Rüffertdomen i sitt anförande.
- Våra regeringar anser att den offentliga sektorn ska uppträda som mönsterarbetsgivare och garantera en viss nivå av socialt skydd i de offentliga kontrakten. Konventionen är därför fortfarande giltig och relevant för Norge och Danmark, även om våra arbetsmarknader är i hög grad reglerade, med löner och anställningsvillkor normalt fastlagda i kollektivavtal. Den är särskilt nyttig i situationer då utländska entreprenörer vinner upphandlingen och kommer med utstationerade arbetstagare till våra länder, sade hon, och avslutade med att tillstyrka expertgruppens rekommendationer.
Även Nederländerna, Italien och Spanien, som också har ratificerat, uttryckte sitt stöd för konventionen. Det förefaller alltså som om i varje fall dessa länder tänker fortsätta som hittills.
Arbetstagargruppens talesperson framhöll att konventionen är ännu viktigare i globaliseringens tidevarv än då den antogs, men konstaterade att Rüffert-domen är "problematisk". Europafackets Catelene Passchier framhöll att EU nu måste arbeta tillsammans med ILO för att möta de utmaningar som kedjor av leverantörer och den ökade handeln med tjänster över gränserna innebär för de båda organisationerna, så att de syften som konventionen tjänar tas tillvara.
Arbetsgivargruppen gick till angrepp mot både expertrapporten och konventionen. Rapporten var felaktig och tendentiös, och konventionen har spelat ut sin roll och är direkt skadlig, menade de. De föreslog att en forskargrupp skulle få i uppdrag att analysera de negativa ekonomiska konsekvenser som konventionen för med sig genom att sätta konkurrensen ur spel och försvåra för små- och medelstora företag.
Till de länder som inte har ratificerat konventionen hör Sverige, och Ulf Edström från svenska LO menade att regeringen skyller på EG-rätten, när det i själva verket är den politiska viljan som saknas.
Petra Herzfeld Olsson, som talade för den svenska regeringen, svarade att det finns flera orsaker till att Sverige inte har ratificerat. Beslutet, som togs 1950, stöddes av både arbetsgivare och arbetstagare, och byggde på rent nationella överväganden. Man ansåg att de intressen som konventionen tillvaratar redan garanterades av det svenska kollektivavtalssystemet.
Men regeringen hänvisade också till den utredning som ska överväga vilka lagändringar EG-domstolens dom i Laval-målet föranleder (se EU &arbetsrätt nr 1/2008 sid 3).
- Det kan inte uteslutas att resultatet av den utredningen får betydelse också för användningen av "socialklausuler" i offentliga kontrakt. På det här stadiet kan regeringen emellertid inte revidera sitt beslut från 1950, eftersom de överväganden som gjordes då fortfarande är giltiga, resultatet av utredningen måste inväntas och Rüffert-domens implikationer är oklara, sade Petra Herzfeld Olsson.
Debatten avslutades med att sekretariatet föreslog att en expertgrupp med företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och regeringar skulle få i uppdrag att överväga hur man nu borde gå vidare. Själva beslutet om att tillsätta en sådan grupp och formerna för dess arbete måste tas av ILO:s styrelse. Styrelsen förväntas inte ta upp frågan förrän tidigast 2010.
