EU & arbetsrätt 1 2009
Åtgärder mot "falska egenföretagare" hindrade etableringsfriheten
De regler som ska hindra "falska egenföretagare" från att ta sig in på arbetsmarknaden i Österrike strider mot fördragets artikel 43 om etableringsfrihet. Det säger EG-domstolen i en dom från slutet av förra året. Domen belyser vilka möjligheter medlemsstater har att begränsa etableringsfriheten med hänvisning till allmän ordning.
Österrike har fortfarande övergångsregler som innebär att arbetstagare från de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa måste ha arbetstillstånd för att få arbeta i landet. För att dessa regler inte ska kunna kringgås, finns det också regler som ska hindra att arbetstagare tar sig in på den österrikiska arbetsmarknaden som "falska egenföretagare". De innebär att vissa bolagsmän som utför arbete "som typiskt sett tillhandahålls inom ramen för ett anställningsförhållande" räknas som arbetstagare och alltså måste ha arbetstillstånd, om de inte kan bevisa att de personligen faktiskt utövar ett väsentligt inflytande vid ledningen av bolaget. Man kan också få dispens från kravet på arbetstillstånd om man kan bevisa att man har bedrivit tillåten verksamhet i Österrike under fem år och har etablerat sig enligt gällande rätt.
Det här är en otillåten begränsning av etableringsfriheten enligt artikel 43 i EG-fördraget, menade kommissionen och väckte talan om fördragsbrott.
EG-domstolen konstaterar att reglerna är diskriminerande på grund av nationalitet. Därmed är de förbjudna enligt artikel 43, om inte särbehandlingen kan rättfärdigas med hänvisning till EG-fördragets artikel 46. Enligt den kan särbehandling undantagsvis tillåtas av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa ? inget annat.
Österrike åberopade här just skyddet för allmän ordning. Genom att bekämpa kringgående av övergångsbestämmelserna avsåg man att ta tillvara inhemska bolags intresse av en väl fungerande arbetsmarknad och av lika konkurrensvillkor på denna marknad.
Det argumentet underkänns utan tvekan av domstolen. Möjligen kan man ändå uppfatta domen så att skyddet för en väl fungerande arbetsmarknad i princip skulle kunna vara ett intresse som faller in under undantaget för allmän ordning. Domstolen utesluter det i varje fall inte uttryckligen. Och om domen ska uppfattas så är det en nyhet.
Domstolen börjar med att upprepa vad den sagt i exempelvis målet C-319/06 Kommissionen mot Luxemburg (se
EU & arbetsrätt nr 3/2008 sid 6): För att en inskränkning ska vara berättigad av hänsyn till allmän ordning krävs att det finns ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett grundläggande samhällsintresse. Men en medlemsstat som åberopar det undantaget måste också bedöma om den restriktion som den inför är lämplig och proportionell, och dessutom kunna lägga fram fakta till stöd för sina argument.
Men, slår domstolen fast, Österrike har bara i allmänna ordalag åberopat en risk för att de som förmodas vara falska egenföretagare kringgår övergångsbestämmelserna, utan att lägga fram några exakta omständigheter som visar att denna risk utgör ett verkligt och allvarligt hot som påverkar ett grundläggande samhällsintresse.
Domstolen kunde ha sagt att skyddet för en väl fungerande arbetsmarknad över huvud taget inte har något med allmän ordning att göra, och så hade saken varit avgjord (jämför stycke 118 och 119 i
Laval-domen). Men det sade den alltså inte. Den konstaterade bara att Österrike inte hade lagt fram någon bevisning för att det förmodade kringgåendet verkligen innebär ett allvarligt hot. Och den fortsätter och säger: Även om man antar att risken för kringgående av reglerna skulle kunna störa den allmänna ordningen på ett sådant sätt har Österrike inte visat att det är nödvändigt att införa ett allmänt system med förhandstillstånd för att nå det eftersträvade målet, dvs. att arbetsmarknaden ska fungera väl, eller att det inte kan uppnås med åtgärder som är mindre hind-rande för etableringsfriheten.
Exempel på sådana mindre ingripande åtgärder kan enligt domstolen vara regelbundna administrativa kontroller i efterhand. Det skulle ge egenföretagarna en möjlighet att inleda sin verksamhet, samtidigt som myndigheterna skulle kunna ålägga dem att upphöra med den om det visar sig att det förekommit missbruk. Österrikes invändning att det då kan vara för sent avfärdas av domstolen.
