EU & arbetsrätt 3 2010
Svenska lex Laval granskas
av ILOs expertkommitté
Nu blir den svenska lex Laval
en fråga för ILOs expertkommitté.
LO och TCO
menar att Sverige inte längre lever
upp till sina åtaganden mot ILO efter
de lagändringar som gjorts med
anledning av Lavaldomen (se EU &
arbetsrätt nr 3-4/2009 s. 9).
Den svenska regeringen är i år
skyldig att rapportera till ILO om
tillämpningen av de grundläggande
konventionerna om föreningsfrihet
och förhandlingrätt (nr 87 och 98).
Denna plikt infaller vartannat år.
Rapporteringen går ut på att redogöra
för den rättsliga utvecklingen
på området under rapporteringsperioden.
De mest representativa
arbetsmarknadsorganisationerna
får sedan möjlighet att kommentera
rapporten direkt till ILO. Det är
denna möjlighet LO och TCO nu
utnyttjat. En expertkommitté granskar
sedan ärendet och presenterar
sin bedömning i en rapport.
LO och TCO anför att inskränkningar
i fackföreningars
föreningsfrihet och rätt till kollektiv
förhandling på grund av
intresset att främja företags marknadstillträde
inte erkänns av ILO.
Vidare påtalar de att utdömandet av
skadestånd mot fackföreningen och
ändringarna i lagstiftningen innefattar
en allvarlig begränsning av
fackliga rättigheter - vilken kränker
det skydd som Sverige åtagit sig
att uppfylla genom ratifi kation av
alla relevanta ILO-konventioner
om föreningsfrihet och rätten till
kollektiv förhandling inklusive
strejkrätten - och att de utgör ett
intrång i den fackliga friheten att
själv avgöra vilka frågor som bör
regleras i kollektivavtal och vilka
legitima metoder som kan användas
för att främja och försvara medlemmarnas
intressen. LO och TCO
menar att ILOs principer om ickediskriminering
och likabehandling
mellan inhemska och utländska arbetstagare
inte längre kan upprätthållas
av fackföreningarna på grund
av inskränkningarna i deras rätt att
själva bestämma sin politik.
LO och TCO tar också upp ändringarna
i filiallagen med anledning
av genomförande av tjänstedirektivet
(se EU & arbetsrätt nr 2/2009
s. 3). De anför att avskaffandet av
kravet på utländska företag som
bedriver verksamhet i Sverige att
ha en rättslig representant i landet
underminerar möjligheten att träffa
kollektivavtal och står i motsättning
till Sveriges skyldighet att främja
kollektiv förhandling enligt ILOs
konventioner nr 98 och 154.
Expertkommittén kan förväntas
publicera sin rapport i februari
2011. Det återstår att se om den
redan då slutligt kan avgöra om
de förändringar som skett i svensk
rätt utgör sådana inskränkningar i
rätten att vidta stridsåtgärder som
står i motsättning till konvention nr
87. Expertkommittén har ju redan i
årets rapport angivit att den doktrin
EU-domstolen utvecklat kan leda
till sådana konsekvenser (se EU&
arbetsrätt nr 1/2010 s.1). En fråga
är om den svenska rättsutvecklingen
utgör ett exempel på detta.
