EU & arbetsrätt 3 2011
Byggbranschens parter antog gemensamt förslag om kommande utstationeringsregler
De nya reglerna om utstationering bör göra klart att medlemsstaterna själva kan bestämma de olika nivåerna för vilka minimilöner som är tilllämpliga. Det skriver den europeiska byggnadsarbetarfederationen EFBWW och dess motsvarighet på arbetsgivarsidan, FIEC, i ett gemensamt förslag till Europeiska kommissionen. Bakgrunden till förslaget är EU-domstolens dom i målet Rüffert (C-346/06), där Niedersachsen ville tillämpa kollektivavtalet för delstaten, men domstolen hänvisade till det kollektivavtal som gällde för hela Tyskland.
Förslaget är bara ett av fl era som EFBWW och FIEC har överlämnat för att ge kommissionen underlag för det direktivförslag som den ska att lägga fram i slutet av året (se EU & arbetsrätt nr 4/2010 s. 3). Direktivet ska säkra att utstationerade arbetstagare får de rättigheter de ska ha och förhindra att gällande regler om utstationering kringgås och missbrukas, genom effektivare tillsyn och sanktioner. Att ändra det gällande utstationeringsdirektivet (96/71) är det inte tal om.
Organisationerna konstaterar att de visserligen inte på alla punkter är eniga om vilka problem utstationeringsdirektivet skapar, men att de är överens om att allt slags fusk och illojal konkurrens ska motarbetas genom en kombination av förebyggande åtgärder och sanktioner.
Bland annat bör EU anta regler som hindrar att man använder brevlådeföretag med det enda syftet att slippa följa värdstatens regler om arbetsvillkor och socialförsäkring. Flera av förslagen går ut på att precisera vad som krävs för att något över huvud taget ska vara utstationering i utstationeringsdirektivets mening. Bl.a. bör det finnas ett tydligt ekonomiskt band mellan företaget och en viss stat för att det ska anses vara etablerat där, ett genuint samband mellan arbetstagarens anställningsavtal och det land som han eller hon skickas ut från och en presumtion för att arbetstagaren i själva verket tillhör värdstatens arbetsmarknad om han eller hon arbetar där längre än en viss tid.
Ett par förslag rör materiella regler. Organisationerna är för att man inför en regel som säger att arbetsgivaren är skyldig att stå för kostnaderna för resa, kost och logi i samband med utstationeringen. Idag fi nns inget sådant krav. De vill också att det nya direktivet ska klargöra att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter kan slå fast ”the different levels of the applicable minimum rates of pay”. Dessutom bör det tvinga medlemsstaterna att övervaka och upprätthålla lagstiftningen om arbetstider och semester, eftersom dessa har betydelse för den effektiva timlönen.
Till allra största delen handlar förslagen dock om information, tillsyn och sanktioner. Det bör vara obligatoriskt att anmäla utstationeringen till värdstaten i förväg, och krav på att arbetsgivaren kan visa upp lönebesked, anställningsavtal eller annan dokumentation om anställningsvillkoren bör tillämpas i hela EU. Dessutom anser organisationerna att också den som tar emot tjänsten ska ha vissa förpliktelser. Varje beställare ska vara skyldig att kontrollera att eventuella utländska leverantörer har uppfyllt sin anmälningsskyldighet, och det ska fi nnas effektiva påtryckningsmedel mot beställare som inte kontrollerar detta.
Här understryker EFBWW och FIEC att priset inte är den enda faktor som företagen ska beakta i affärsförhandlingar med leverantörer. Det är i företagens eget intresse att ta hänsyn även till sådant som kvalitet, sociala och skattemässiga krav och hälsa och säkerhet i arbetet.
