EU & arbetsrätt 4 2011
POLITISK HELOMVÄNDNING:
EU:s minimiregler ska vara maximum
–
och småföretag ska helst undantas
I skuggan av besluten om EU:s
fi nanspolitiska regelverk den 8–
9 december ställde sig alla de 27
medlemsländernas stats- och regeringschefer
också bakom ett förslag
från Europeiska kommissionen
som innebär en helomvändning i
synen på arbetsmiljöpolitiken med
hänvisning till EU:s tillväxtstrategi
Europa 2020 och den ekonomiska
krisen. Det marknadsförs under
rubriken ”Att minska regelbördan
för små och medelstora företag”
och innebär bland annat att kommissionen
ska ”hjälpa” medlemsstaterna
att avstå från vad den kallar
gold plating, dvs. att anta strängare
regler än EU:s minimiregler.
Med små och medelstora företag
menas företag med högst 250 anställda
och en omsättning på högst
50 miljoner euro. De utgör enligt
kommissionens rapport 99 procent
av alla företag och står för mer än
två tredjedelar av sysselsättningen
i den privata sektorn. Av dessa är i
sin tur 92 procent s.k. mikroföretag
med högst 10 anställda och en omsättning
på högst 2 miljoner euro.
Den nya strategi som medlemsstaternas
ledare nu har godkänt till
fromma för dessa har två delar.
För det första ska utgångspunkten vara att de små och medelstora företagen, och i synnerhet mikroföretagen, ska vara helt undantagna från all ny EU-lagstiftning, om det inte bevisligen är nödvändigt att de omfattas. Och när en reglering av mer övergripande samhällspolitiska skäl måste omfatta dessa företag ska man försöka hitta anpassade lösningar som är mindre betungande. Redan för två år sedan pekade den så kallade ”högnivågruppen av oberoende intressenter” särskilt ut vissa arbetsmiljöregler som betungande och förespråkade t.ex. att småföretag skulle slippa göra skriftliga riskvärderingar enligt ramdirektivet om arbetsmiljö (89/391) (se EU & arbetsrätt nr 3-4/2009 s. 1). Det föreföll då som om åtminstone kommissionens generaldirektorat för sysselsättning och socialpolitik motsatte sig förslaget. Men i den nya rapporten från kommissionen återkommer ramdirektivet som exempel på en reglering som skulle kunna göra undantag eller ha mindre stränga regler för små och medelstora företag. Och inte bara det – nästan hälften av kommissionens exempel rör just arbetsrättsliga direktiv, i första hand arbetsmiljöregler men också utstationeringsdirektivet nämns. Små och medelstora företag skulle också kunna undantas från de arbetsrättsliga kraven när det gäller säsongsarbetare i det kommande direktivet om villkor för säsongsanställning av tredjelandsmedborgare (se EU & arbetsrätt nr 3/2010 s. 5).
Men den andra delen av den nya strategin innebär en ännu större politisk helomvändning. EU:s arbetsrättsliga regler är alltid minimiregler. Medlemsstaterna är till och med garanterade att få ha strängare regler genom den fördragsartikel som ger EU lagstiftningskompetens på arbetsrättens område, artikel 153.4 i EUF-fördraget. Den säger: ”De bestämmelser som antagits enligt denna artikel…ska inte hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa sådana mera långtgående skyddsåtgärder som är förenliga med fördragen”. Detta kallar kommissionen nu med en nedsättande benämning för gold plating, vilket ska motarbetas. Medlemsstater som inför hårdare krav än EU-lagstiftningen ska därför hängas ut på en så kallad resultattavla som ska uppdateras årligen. Kommissionen ska också arbeta med medlemsstaterna för att ”hjälpa” dem att avstå från att ställa högre krav än EU-lagstiftningen.
Föga förvånande vållade kommissionens rapport stor oro på den fackliga sidan. De svenska centralorganisationerna LO, TCO och Saco skrev gemensamt till statsministern och krävde att regeringen skulle tillbakavisa kommissionens ambitioner. För oss är det självklart att arbetsmiljöskyddet ska gälla för alla arbetstagare, skrev de, och påpekade att kommissionen med hänvisning till den ekonomiska krisen också har beslutat att inte lägga fram någon ny strategisk plan för arbetsmiljön som den hade planerat. Det tyder på en betydande degradering av arbetsmiljöfrågorna, enligt organisationerna. Och Europeiska Fackliga Samorganisationen EFS framhöll i ett brev till alla stats- och regeringschefer före toppmötet att alla tillgängliga data pekar på att riskerna är större just i de minsta företagen, som alltså utgör den stora majoriteten av alla europeiska företag.
De beslut som stats- och regeringscheferna fattar i Europeiska rådet är politiska beslut utan rättskraft och sätter givetvis inte fördragets regler ur spel. Man kan också fråga sig hur mycket de hade satt sig in i detaljerna i kommissionens förslag med tanke på de ännu mer ödesdigra beslut de var tvungna att fatta under toppmötet. In desto mindre måste man räkna med att det faktum att de ställt sig bakom den politik som kommissionen vill föra framdeles kommer att sätta sina spår i kommissionens förslag på det socialpolitiska området.
