EU & arbetsrätt 1 2013
Anmälningsskyldighet för att motverka social dumpning var oproportionerlig
Belgien kan inte kräva att alla egenföretagare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i landet anmäler sig till socialförsäkringsmyndigheten i förväg och lämnar en mängd uppgifter dit. Syftet – bl.a. att spåra falska egenföretagare som egentligen är arbetstagare och ska omfattas av de regler som skyddar dessa – är legitimt, men anmälningsskyldigheten är för omfattande, slår EU-domstolen fast i en dom där den på talan av Europeiska kommissionen underkänner det sk. Limosasystemet.
Belgien fi ck stöd i målet av Danmark som har likartade reglerför det sk. RUT-registret (Register over Udenlandske Tjenesteydere). De båda länderna menade att systemet var motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset, bl.a. för att motverka social dumpning och bedrägerier och att skydda arbetstagarna.
I en sedvanlig prövning av om systemet hindrade den fria rörligheten för tjänster konstaterade EU-domstolen att den avgörande frågan var om anmälningsskyldigheten var proportionerlig i förhållande till de ändamål som det skulle uppnå. Den fann då att uppgiftsskyldigheten gick för långt och att den följaktligen inte var proportionerlig.
Kommissionens talan rörde enbart egenföretagares anmälningsskyldighet. Samma belgiska lagstiftning innehåller även regler om skyldighet att anmäla utstationering av arbetstagare. Vilka kontrollåtgärder som kan vidtas när det gäller utstationering är omdiskuterat och även om den frågan inte behandlas i domen kan denna få betydelse för diskussionen om hur utstationeringsdirektivets efterlevnad ska säkras, i varje fall till dess att lagstiftning har antagits på EU-nivå (se EU & arbetsrätt nr 3/2012 s. 3).
