EU & arbetsrätt 2 2013
SVERIGES REGERING TILL EUROPEISKA KOMMISSIONEN:
”Standarder för tjänster får inte påverka arbetsrätten”
Standarder för tjänster ska enbart ställa krav på själva tjänsten, inte på tjänste-leverantörernas personalpolitik. Det menar den svenska regeringen som delar de fackliga organisationernas oro för att Europeiska kommissionens nya favoritidé ska bli ett sätt att införa regler på EU-nivå som strider mot arbetsrätt och kollektivavtal i medlemsländerna. Men kommissionen avfärdar invändningarna som irrelevanta.
Som EU & arbetsrätt tidigare har rapporterat (se nr 1/2013 s. 1) räknar kommissionen med att handeln med tjänster över gränserna skulle få bättre fart om de europeiska standardiseringsorganen CEN, CENELEC och ETSI började utveckla fler standarder för tjänster, på samma sätt som de har antagit europeiska standarder för varor. Därför gav kommissionen i början av året ett s.k. mandat åt CEN, CENELEC och ETSI att från en lista med exempel välja ut sex – sju områden som skulle vara lämpliga att standardisera.
Men standardiseringsorganens verksamhet utgår från marknadens önskemål och behov och näringslivet har en dominerande roll i standardiseringsarbetet, inte minst av resursskäl. Dessutom kan standarderna innehålla regler om lite vad som helst som ”marknaden” frågar efter. Och här finns sedan 2011 ett exempel som förskräcker, menar de fackliga organisationerna, en standard för flygplats- och luftfartssäkerhetstjänster som handlar lika mycket om tjänsteleverantörens personalpolitik som om vilka krav själva tjänsten bör uppfylla. Den ställer med andra ord upp regler om sådant som regleras i arbetsrättsliga lagar och kollektivavtal i medlemsländerna.
Det svenska Utrikesdepartementet (UD) delar uppfattningen att detta inte är lämpligt, och framförde det när kommissionen bad om synpunkter på hur mandatet till standardiserings-organisationerna skulle utformas. Det viktigaste ur svenskt perspektiv är att standarderna begränsas till krav på själva tjänsten, inte på tjänsteleverantören, skrev UD, och nämnde standarden för flygplats och luftfartssäkerhetstjänster som exempel på hur det inte bör vara. På samma sätt som arbetsrätten inte ska påverkas av EU:s tjänstedirektiv (2006/123) borde mandatet, enligt UD, uttryckligen slå fast att standarder aldrig får vara inriktade på eller påverka arbetsrätten.
I sitt svar håller kommissionen med om att en standard ”i idealfallet” ska koncentrera sig på tjänsten som sådan. Ändå menar den att de svenska invändningarna är irrelevanta, med hänvisning till att standarder är frivilliga och att tjänstestandarderna inte är tänkta att få samma status som de europeiska standarderna för produkter, som får ett slags halvofficiell karaktär genom att man hänvisar till dem i olika bindande regleringar.
Inte desto mindre kan en leverantör som vill vara kvar på marknaden i praktiken bli tvungen att följa även en tjänstestandard. Enligt uppgift till Svenska Transportarbetareförbundet har spanska luftfartsmyndigheter redan hänvisat till 2011 års standard vid en upphandling av säkerhetstjänster. Alla leverantörer som vill vara med och tävla om kontraktet måste alltså uppfylla kraven i den, annars är det ingen idé att ens lämna in anbud.
