EU & arbetsrätt 3-4 2016
Historisk dom i Ajos-målet Højesteret trotsar EU-domstolen
Den 6 december meddelade Danmarks Højesteret en epokgörande dom om förhållandet mellan EU-rätten och den danska rätten som kommer att ge eko i Europa. I domen lät Højesteret en privat arbetsgivare, Ajos A/S, stödja sig på § 2 a punkt 3 i den tidigare gällande lagen om privatanställda tjänstemän (funktionærlov) trots att detta inte var förenligt med EU-domstolens förhandsavgörande i målet (se EU & arbetsrätt 2/2016 s. 3).
Att lagregeln stred mot förbudet mot åldersdiskriminering i direktivet om likabehandling i arbetslivet (2000/78) stod klart redan genom ett tidigare avgörande, och sedan dess tillämpades den inte på den offentliga sektorn. Frågan i detta mål var om den ändå skulle kunna åberopas av en privat arbetsgivare, som i så fall skulle slippa betala ut ett avgångs-vederlag (fratrædelsesgodtgørelse) till en tidigare anställd, eller om den allmänna EU-rättsliga principen om åldersdiskriminering hindrade detta.
De nio domarna i Højesteret hade redan i sin begäran om förhandsavgörande framhållit att det inte var möjligt att göra en EU-konform tolkning av § 2 a punkt 3 på grund av en fast rättspraxis om hur regeln ska tolkas. Enligt EU-domstolen gick det emellertid inte att underlåta att tolka regeln EU-konformt enbart med hänvisning till en fast rättspraxis. Generaladvokaten Bot hade uttryckligen argumenterat för att domstolen skulle ”ålägga” Højesteret att ändra praxis om det var nödvändigt för att säkra ett EU-konformt resultat.
Højesteret gör med sin dom klart att det är de danska domstolarna som tolkar dansk rätt, inte EU-domstolen. Højesteret undviker i sina domskäl på ett iögonenfallande sätt att hänvisa till EU-domstolens uttalanden om betydelsen av en fast rättspraxis, och hänvisar bara till vad den sagt om de allmänna kraven på EUkonform tolkning, bland annat att den ska göras inom ramen för de tolkningsprinciper som är allmänt erkända i nationell rätt. Højesteret håller fast vid att det inte var möjligt – inom ramen för de erkända tolknings-principerna i dansk rätt – att tolka § 2 a punkt 3 EU-konformt eftersom det föreligger ett ”klart rättsläge” (klar retstilstand). Den framhåller att det handlar om en långvarig praxis som bekräftades av lagstiftaren i samband med att regeln ändrades 1996.
Enligt EU-domstolen skulle Højesteret bortse från regeln om det inte var möjligt att tolka den EU-konformt. Det hjälpte inte att det, som Højesteret hade pekat på i sin begäran om för-handsavgörande, finns ett rättssäkerhetsproblem med den direkta effekten av en (oskriven) EU-rättslig princip om åldersdiskriminering i förhållande till privata subjekt.
Højesteret konstaterade att EU-domstolen har kompetens att tolka EU-rätten och avgöra om en EU-regel har företräde framför nationell rätt. Højesteret ifrågasatte alltså inte att det enbart ligger på EU-domstolen att avgöra hur likabehandlingsprincipen och rättssäkerhets-principen ska vägas mot varandra enligt EU-rätten.
I gengäld betonade Højesteret att det hör under dess egen kompetens av avgöra om en EU-regel – som har direkt effekt enligt EU-rätten – kan tillämpas direkt i Danmark enligt dansk rätt. En EU-regel kan således tillämpas direkt i Danmark bara om det finns grund för detta i lagen om Danmarks anslutning till EU (tiltrædelsesloven).
Enligt domen är det näraliggande att tolka EU-domstolens praxis så att den allmänna (oskrivna) principen om åldersdiskriminering gäller på fördragsnivå, även om EU-domstolen inte hänvisar till en konkret fördragsregel. Den danska anslutningslagen förutser dock inte att en generell EU-rättslig princip – som inte har sin grund i en fördragsregel – kan ha direkt effekt för privata subjekt. Højesteret lägger särskild vikt vid att förarbetena till anslutnings-lagen förutsätter att de allmänna principerna hör till den del av EU-rätten som inte kan tillämpas direkt i dansk rätt. På motsvarande sätt förutsätter lagen att stadgan om grundläggande rättigheter inte medför förpliktelser för privata subjekt.
Mot den bakgrunden slår Højesteret fast att varken de allmänna EU-rättsliga principerna eller rättigheterna i EU-stadgan har gjorts direkt tillämpliga i dansk rätt genom anslutningslagen. Med domen står det följaktligen klart att danska domstolar måste låta bli att tillämpa en sådan princip eller en rättighet enligt stadgan direkt i förhållande till privata subjekt, även om principen eller rättigheten har direkt effekt enligt EU-domstolens praxis.
I enlighet med detta slår Højeste ret fast att anslutningslagen inte ger grund för att i en tvist mellan privata subjekt låta den allmänna principen om åldersdiskriminering tränga undan den då gällande funktionærlovens § 2 a punkt 3. Højesteret skulle handla utanför ramarna för sin befogenhet som dömande makt om den i detta mål skulle underlåta att tillämpa regeln. Ajos hade därför rätt att vägra betala ut avgångsvederlag eftersom uppsägningen omfattades av § 2 a punkt 3.
En av de nio domarna i målet avgav en skiljaktig mening.
