EU & arbetsrätt 3 2018
Nytt förslag om flytt av säte
och arbetstagarinflytande
I målet Polbud (C-106/16) bekräftade EU-domstolen förra året att det följer av den fria etableringsrätten att bolag ska kunna flytta säte från ett land till ett annat utan att först likvideras (se EU & arbetsrätt nr 4/2017 s 7). En kärnfråga i samband med sådan flytt av säte har varit påverkan på olika intressenter, däribland arbetstagarna. Avgörandet i Polbud förstärkte behovet av reglering av denna komplexa fråga (ett fjortonde bolagsrättsligt direktiv), som har diskuterats under lång tid. Våren 2018 presenterade Europeiska kommissionen så ett förslag till harmonisering av reglerna om gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar, och med gränsöverskridande ombildning avses just en ombildning från ett lands associationsform till ett annat lands. Förslaget innehåller bestämmelser om arbetstagarinflytande, både i samband med själva flytten men också i destinationslandet. Förslaget var väntat då det råder betydande osäkerhet om hur nationell rätt förhåller sig till EU-rätten och olika länder har valt olika sätt att lösa frågan.
Förslaget innebär en omfattande formalisering av företagsledningsbeslutet att flytta säte till ett annat land och innehåller en möjlighet för myndighet att stoppa sådana ombildningar. Det kan bl.a. ske om bolaget är i ekonomiskt trångmål. Medlemsstaterna ska också säkerställa att tillstånd inte ges till gränsöverskridande ombildningar om det är ett artificiellt arrangemang som görs för att skada t.ex. anställdas rättigheter. Beslut ska fattas av bolagsstämman. Denna ska föregås av en granskning av en oberoende sakkunnig som ska bedöma riktigheten av uppgifterna i de rapporter som ledningen upprättar.
Såvitt gäller arbetstagarinflytande inför själva flytten har förslaget betydande likheter med det sk. takeover-direktivet (2004/25) som reglerar vissa byten av ägare av börsbolag. Ledningen ska upprätta en rapport vilken ska innehålla en mängd olika uppgifter och bedömningar, exempelvis effekter för sysselsättningen. Rapporten ska minst två månader före bolagsstämman lämnas till företrädare för de anställda och de har rätt att lämna ett yttrande över rapporten som ska fogas till den slutliga rapporten.
Det är inte något egentligt informations- och samrådsförförfarande som ska ske, men arbetstagarna ges en möjlighet att framföra sin åsikt och denna ska förmedlas till ägarna.
Den andra frågan rör effekterna för arbetstagarnas styrelserepresentation (medverkan). I denna del hänvisar regleringen till europabolagsreglerna (direktiv 2001/86). Det innebär att ”före-efter-principen” blir styrande; dvs. om styrelserepresentation finns före ombildningen så ska den finnas även efter.
Att bolag kan ha olika skäl till att vilja skifta sätesland är något som nyligen visats av banken Nordeas flytt från Sverige till Finland. Varken de europeiska associations- formerna SE-bolag och Europakooperativ (SCE-föreningar) eller de reglerade gränsöverskridande fusionerna kan klassificeras som en succé i de nordiska länderna, att döma av hur många som bildats enligt de reglerna. Det är emellertid klart att flytt av säte aktualiserar flera svåra juridiska frågor och den föreslagna regleringen kan på så sätt framstå som välkommen. Det synes emellertid som om vi åter kommer att få en synnerligen svårtillgänglig EU-reglering . Ett skäl som anförts för harmonisering var att det skulle minska kostsam juridisk rådgivning; det behovet kommer dock att kvarstå, låt vara att ramarna blir något tydligare. Möjligheten till överprövning av beslutet att flytta säte och även den oberoende sakkunnigas inblandning framstår som främmande i svensk kontext och det återstår att se hur det kommer att utformas i de olika nationella regleringarna.
Erik Sjödin, universitetslektor
Institutet för social forskning
