EU & arbetsrätt 2 2020
Generaladvokat går emot Ungern och Polen Det finns ingen anledning för EU-domstolen att ogiltigförklara 2018 års ändringar i utstationeringsdirektivet som Ungern och Polen vill. Det menar EU-domstolens generaladvokat som föreslår att domstolen ska ogilla de båda ländernas talan. Det var i juni 2018 som Ungern och Polen gick till EU-domstolen och yrkade att den skulle ogiltigförklara det nyligen antagna direktivet 2018/957 om ändring av utstationeringsdirektivet (96/71) (se EU & arbetsrätt nr 3/2018 s. 1). Länderna åberopar i huvudsak samma grunder för att direktivet ska ogiltigförklaras. Ungern argumenterar dock mer utförligt och generaladvokaten tar avstamp i det målet, C-620/18. De båda länderna anför bland annat att EU-lagstiftaren har valtfel rättslig grund för direktivet. Liksom det ursprungliga direktivet antogs det med stöd av fördragets artiklar om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (idag artiklarna 53.1 och 62 i EUF-fördraget). Men det nya direktivet avskaffar inte några hinder för att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster eftersom det enbart inför åtgärder för att skydda utstationerade arbetstagare, menar de. Korrekt rättslig grund hade i stället varit artikel 153 i EUF-fördraget som ger EU kompetens att anta minimiregler för att skydda arbetstagares rättigheter.
De konkreta ändringar som de
båda länderna invänder mot är tre:
Detta strider, enligt Ungern och Polen, mot artikel 56 i EUF-fördraget. Skyddet av de utstationerade arbetstagarnas rättigheter säkerställs i tillräcklig mån av lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten, och att låta dem omfattas av reglerna i värdstaten strider mot principen om ömsesidigt erkännande och skapar ett oproportionerligt hinder för friheten att tillhandahålla tjänster. Generaladvokaten avfärdar alla grunder. Kerstin Ahlberg C-620/18 Ungern mot Parlamentet och Rådet; C-626/18 Polen mot Parlamentet och Rådet, generaladvokatens förslag till domar den 28 maj 2020 |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |