EU & arbetsrätt 2 2023

Hamnarbetarförbundet gör nytt försök i Europadomstolen

• Hamnarbetarförbundets föreningsfrihet och rätt till rättvis rättegång kränks av svenska staten. Det framförs i ett nytt klagomål från förbundet till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Det är domen AD 2023 nr 25, där Arbetsdomstolen slog fast att arbetsgivaren Göteborgs hamn inte behövde tillämpa Hamnarbetarförbundets kollektivavtal, som enligt förbundet innebär att Europakonventionens artiklar om rätt till rättvis rättegång, om föreningsfrihet och om förbud mot diskriminerings har kränkts.

I Göteborgs hamn pågår konflikter inte endast mellan arbetsgivaren och de fackliga organisationerna, utan också mellan två fackförbund; Transportarbetareförbundet och Hamnarbetarförbundet. Denna konflikt ger då och då upphov till tvister i Arbetsdomstolen (se t.ex. AD 2020 nr 66 eller AD 2023 nr 26). Båda organisationerna har kollektivavtal med hamnen, men eftersom Transports avtal kom till först har detta företräde enligt AD:s praxis om konkurrerande kollektivavtal. Konsekvensen i det aktuella fallet blev att arbetsgivaren helt slapp undan sanktioner trots att sju av Hamnarbetarförbundets medlemmar hade arbetat mer övertid än vad kollektivavtalet tillät.

–Det fack som organiserar flest arbetstagare i Göteborgs hamn – Hamnarbetarförbundet – har berövats möjligheten att utöva inflytande över arbetsvillkoren i hamnen och teckna kollektivavtal som kan att skydda medlemmarnas intressen. Efter Arbetsdomstolens dom är Hamnarbetarförbundets kollektivavtal helt verkningslöst. Det är endast minoritetsorganisationen – Transportarbetareförbundet – som har rätt till sanktioner för arbetsgivarens överträdelse av kollektivavtalet, säger Kurt Junesjö, som biträder Hamnarbetarförbundets ombud advokaten Anders Karlsson, till EU & arbetsrätt.

Till saken hör att arbetstidsreglerna i Transports avtal är exakt likadana. Ett brott mot det ena avtalet är alltså samtidigt ett brott mot det andra.

–Men Transport är inte intresserat av att begära skadestånd för Hamnarbetarförbundets medlemmar, fortsätter Kurt Junesjö. Eftersom Hamnarbetarförbundet inte kan utverka sanktioner mot arbetsgivarens överträdelser av, exempelvis arbetstidsregler, blir det oattraktivt att gå med i Hamnarbetarförbundet. I det långa loppet hotas förbundets existens, vilket är ett otillåtet angrepp på föreningsfriheten enligt Europakonventionen.

Klagomålet till Europadomstolen gäller även rätten till rättvis rättegång.

–Det är 2019 års ändringar i medbestämmandelagen om utökad fredsplikt som gör det omöjligt för Hamnarbetarförbundet att teckna något annat än ett overksamt andrahandsavtal. Lagstiftningen som hindrar Hamnarbetarförbundet från att genomdriva sina krav mot arbetsgivaren med stridsåtgärder föreslogs av huvudorganisationerna på den svenska arbetsmarknaden. De fyra partsnominerade ledamöterna i Arbetsdomstolen har medverkat till utformningen av den lagstiftning som de senare dömde efter. Att de partsnominerade domarna är utsedda av organisationer som konkurrerar med Hamnarbetarförbundet innebär att förbundets rätt till rättvis rättegång kränks, slutar Kurt Junesjö.

Hamnarbetarförbundet har tidigare försökt få Europadomstolen att ta upp liknande klagomål (se EU & arbetsrätt nr 3/2022, s. 2 och nr 3/2021, s. 2), men av formella skäl har en prövning i sak hittills uteblivit. Nu har man lärt sig av misstagen och har gott hopp om att domstolen ska ta upp klagomålet. I så fall kommer två utmärkande aspekter av den svenska arbetsrättsmodellen att prövas: minoritetsorganisationens och andrahandskollektivavtalets svaga ställning samt inslaget av partsnominerade ledamöter i Arbetsdomstolen.

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet