EU & arbetsrätt 3 2023

DANMARK OCH SVERIGE OROAR SIG FÖR EU-DOMSTOLENS SVAR:
Kan skilda villkor i olika kollektivavtal vara indirekt diskriminering?

• Är det indirekt diskriminering att kabinpersonalen, som till största delen är kvinnor, får lägre traktamenten än piloterna, som till övervägande del är män, när deras villkor regleras i två olika kollektivavtal? Det är frågan i ett mål som ligger i EU-domstolen och som oroar arbetsmarknadens parter så till den grad att både Sveriges och Danmarks regeringar har yttrat sig i målet.

Målet rör det spanska flygbolaget Air Nostrum som i januari 2019 tecknade kollektivavtal för markpersonal och kabinbesättning med de stora fackförbunden UGT, CCOO och USO. Drygt ett år senare slöt samma bolag kollektivavtal med piloternas fackliga organisationer. Enligt det senare kollektivavtalet fick piloterna högre traktamenten än kabinpersonalen.

Fackförbundet Stavla, som organiserar kabinpersonal, gick till domstol och yrkade att de traktamenten som fastställts i det första kollektivavtalet skulle ogiltigförklaras med motiveringen att de innebar indirekt diskriminering på grund av kön enligt likabehandlingsdirektivet (2006/54). Kabinpersonalen består nämligen till 94 procent av kvinnnor medan 93,71 procent av piloterna är män.

Arbetsgivaren och piloternas fackförbund bestrider talan. För det första menar de att villkoren för kabinpersonal och piloter inte är jämförbara eftersom de inte utför likvärdigt arbete. Mot det invänder Stavla att traktamenten inte är lön utan ersättning för kostnader under resor, och att arbetsuppgifternas större eller mindre värde därför inte kan läggas till grund för skillnaden.

För det andra anför Air Nostrum och piloterna att skillnaden i behandling under alla omständigheter är motiverad eftersom den kommit till genom att de utövat sin rätt till kollektivavtalsförhandlingar. När olika förhandlingar genomförs separat blir den logiska följden att arbets- och anställningsvillkor för olika kategorier skiljer sig åt. Det Stavla begär är att ett kollektivavtal ska tillämpas på en kategori som inte omfattas av avtalets tillämpningsområde, menar de.

Den spanska domstolens fråga till EU-domstolen är följaktligen om särbehandlingen mellan kabinpersonal och piloter är indirekt diskriminering i direktivets mening när den beror på att det är skilda kollektivavtal som gäller för de två kategorierna.

Frågan har väckt stor oro i Danmark och Sverige där man fruktar att EU-domstolen ska svara på ett sätt som väsentligt begränsar partsautonomin och möjligheten till fria förhandlingar, och båda ländernas regeringar har yttrat sig i målet.

Med indirekt diskriminering menas att en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som ser neutralt ut i realiteten särskilt missgynnar personer av ett visst kön – om det inte objektivt kan motiveras av ett berättigat mål, och medlen för att nå detta mål är lämpliga och nödvändiga. Enligt vad EU & arbetsrätt erfar framhåller den danska regeringen i sitt yttrande uttryckligen att den spanska domstolens fråga ska besvaras nekande – någon indirekt diskriminering har inte förekommit.

Det svenska yttrandet är begränsat till att förklara varför särbehandlingen, enligt regeringens mening, är motiverad av ett berättigat mål, och att medlen för att nå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

I det här fallet är anledningen till den påstådda diskrimineringen att kabinpersonalen och piloterna omfattas av olika kollektivavtal. Den motiveras alltså med att arbetsgivaren är skyldig att respektera de kollektivavtal som den är bunden av, och i förlängningen av målet att värna arbetsmarknadsparternas autonomi och deras rätt att förhandla och sluta kollektivavtal.

Efter detta konstaterande beskriver regeringen hur rätten till kollektiva förhandlingar skyddas i EU-stadgan om grundläggande rättigheter, Europakonventionen, europeiska sociala stadgan, FN:s konventioner och ILO:s kärnkonventioner.

Den påpekar också att EU-domstolen i sin praxis som utgångspunkt har lyft fram rätten att förhandla och ingå kollektivavtal och understrukit respekten för parternas autonomi genom att erinra om artikel 152 i EUF-fördraget. I mål som särskilt har rört balansen mellan diskrimineringsskyddet å ena sidan och rätten att förhandla och sluta kollektivavtal å den andra har domstolen slagit fast att parterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning både när de väljer vilket mål som ska eftersträvas och vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå målet. Mot den här bakgrunden måste målet att värna arbetsmarknadsparternas autonomi och rätten att förhandla och ingå kollektivavtal vara berättigat i en sådan situation som i det aktuella målet, anser den svenska regeringen.

Att arbetsgivare är bundna av två eller flera kollektivavtal som förhandlats fram separat, på olika nivåer och med olika grupper av arbetstagare är vanligt. Parterna tillvaratar då olika intressen och gör olika prioriteringar utifrån verksamhetens, branschens och medlemmarnas intressen. Där en part prioriterar högre lön kan en annan prioritera arbetstidsförkortning eller mer generösa regler vid tjänsteresor. Att jämföra villkor i olika kollektivavtal som har förhandlats fram mellan olika parter riskerar därför att leda till en situation där det inte längre går att upprätthålla den fria förhandlingsrätten för parterna, framhåller regeringen.

Kerstin Ahlberg

C-314/23 Sindicato de Tripulantes Auxiliares de Vuelo de Líneas Aéreas (STAVLA) mot Air Nostrum, Líneas Aéreas del Mediterráneo, S. A., Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CCOO), Unión General de Trabajadores (UGT), Unión Sindical Obrera (USO), Comité de empresa de Air Nostrum Líneas Aéreas del Mediterráneo, S. A., Dirección General de Trabajo, Instituto de las Mujeres, Dirección General de Igualdad de la Comunidad de Madrid, Ministerio Fiscal SBEUD2023/260 skriftligt yttrande från Statsrådsberedningen till Europeiska unionens domstol, 12 september 2023