EU & arbetsrätt 1 2024

Norges regler om inhyrning av arbetstagare blir fråga för Efta-domstolen

• De nya norska regler som begränsar möjligheten att hyra in arbetskraft från bemanningsföretag blir nu en fråga för både Efta-domstolen och Europarådets kommitté för sociala rättigheter. Som EU & arbetsrätt tidigare har rapporterat har också Eftas övervakningsmyndighet ESA ifrågasatt om reglerna är förenliga med EES-avtalet (se nr 1/2023 s. 4 och 3/2023 s. 2).

Sedan den 1 april förra året är det, enligt forskrift om innleie fra bemanningsforetak, helt och hållet förbjudet att hyra in arbetstagare på byggarbetsplatser i Oslo, Viken och före detta Vestfold. Samtidigt ändrades arbeidsmiljøloven så att den generella möjligheten att hyra in arbetskraft för tillfälligt arbete togs bort. Numera är inhyrning tillåten endast när man behöver vikarie för någon annan arbetstagare, för praktikarbete, för personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program och för idrottsutövare, tränare, domare och andra ledare inom den organiserade idrotten. Tanken är att begränsningarna ska driva fram fler tillsvidareanställningar direkt hos arbetsgivarna.

ESA fick upp ögonen för förändringen när ett estniskt och ett norskt bemanningsföretag klagade och inledde ett fördragsbrottsförfarande där skriftväxling nu pågår med den norska regeringen.

I september väckte så tio norska bemanningsföretag talan om skadestånd mot staten för brott mot EES-avtalets artikel 36 om fri rörlighet för tjänster. Staten invänder att artikel 36 över huvud taget inte är tillämplig eftersom kärandena inte har påvisat något relevant gränsöverskridande intresse i målet. Alla företagen är etablerade i Norge och hyr ut arbetskraft till företag som också hör hemma där. Att några av arbetstagarna är medborgare i andra medlemsländer eller bor där är inte relevant, och inte heller att ett av bemanningsföretagen ägs av ett moderbolag i en annan stat, argumenterar regeringen.

För att kunna avgöra tvisten har Oslo tingsrätt har nu bett Eftadomstolen klargöra om det faktum att några av bemanningsföretagens anställda är medborgare i andra länder innebär att det finns ett gränsöverskridande inslag enligt reglerna om fri rörlighet för tjänster.

De tio företagen har också anfört att ändringarna i arbeidsmiljøloven strider mot föreningsfriheten enligt Europakonventionen för mänskliga rättigheter och den Europeiska sociala stadgan. På den punkten har de fått hjälp av en intresseorganisation för små och medelstora företag, SMB Norge, att klaga till Europarådets kommitté för sociala rättigheter som övervakar efterlevnaden av den sociala stadgan. Det de vänder sig mot här är att fackliga organisationer med så kallad instillingsrett (vilket bland annat betyder att de måste ha minst 10 000 medlemmar) kan sluta kollektivavtal som tillåter inhyrning i andra situationer än dem som nämns i lagen.

Att enbart vissa stora fackförbund kan sluta sådana kollektivavtal kan leda till att mindre fackliga organisationer marginaliseras, enligt klagomålet. Arbetstagare kan känna sig pressade av arbetsgivarna att gå med i större fackförbund vilket kan pånågon verklig förbättring för ofrivilliga egenföretagare. Vem som är arbetstagare bedöms fortfarande från fall till fall och hur många vågar eller orkar driva process mot en motsträvig plattform ens om bevisbördan blir lättare? verka föreningsfriheten, skriver SMB Norge. Här har vi alltså den ovanliga situationen att en arbetsgivarorganisation tycks vilja slå vakt om arbetstagarnas föreningsfrihet.

Kerstin Ahlberg

Efta-domstolens mål 2/24
Norwegian Association of Small & Medium Enterprises (SMB Norge) v. Norway Complaint No. 238/2024