EU & arbetsrätt 1 2024

Kommissionen kunde inte bevisa att Danmark hindrade fri rörlighet

• Danmark kan behålla sitt förbud mot långtidsparkering på allmänna rastplatser trots att förare som kör för utländska transportföretag inte kan använda dem för sin veckovila. Europeiska kommissionen kunde nämligen inte bevisa att deras parkeringsmöjligheter begränsas så mycket att det innebär ett hinder för friheten att tillhandahålla transporttjänster. Det konstaterar EU-domstolen och går alltså på samma linje som generaladvokaten (se EU & arbetsrätt nr 4/2023 s. 4).

 Förbudet mot att parkera mer än 25 timmar gäller även inhemska fordon men kom uttryckligen till för att hindra långtidsparkering av utländska lastbilar på danska rastplatser. I realiteten påverkar förbudet också utländska transportföretag mer än danska eftersom det gör det svårare för dem att följa reglerna om veckovila och sammanlagd körtid. Därmed var 25-timmarsregeln ett hinder för friheten att tillhandahålla transporttjänster, menade kommissionen och väckte talan för fördragsbrott. Talan stöddes av Polen.

Man kan ana en lätt otålig ton i den dom där EU-domstolen ogillar kommissionens talan. När Danmark för fram nya uppgifter om hur många andra, privata rastplatser som tillåter långtidsparkering det finns och var längs vägnätet de är belägna, bemödar sig kommissionen knappt om att bemöta uppgifterna. Men utan objektiva uppgifter som styrker att dessa alternativa parkeringsmöjligheter inte räcker i förhållande till trafikvolymen går det inte att slå fast att 25-timmarsregeln faktiskt är ett hinder för utländska tjänsteleverantörers cabotageverksamhet, skriver domstolen. Domstolens slutsats blir att kommissionens talan bygger på presumtioner, antaganden. Det räcker inte.

Kerstin Ahlberg

Mål C-167/22 Europeiska kommissionen med stöd av Polen mot Danmark, dom den 21 december 2023