EU & arbetsrätt 2 2024

Nytt direktiv ska motverka att praktikanter utnyttjas

• Praktikanställning kan å ena sidan motverka ungdomsarbetslöshet och låg rörlighet på arbetsmarknaden. Å andra sidan finns det risk att reguljära anställningsförhållanden kamoufleras till praktikplatser och att praktikanter inte får del av rättigheter som tillkommer arbetstagare, menar Europeiska kommissionen. Därför föreslår den nu ett direktiv med principer och åtgärder för att säkerställa att praktik inte får denna negativa inverkan på arbetsmarknaden.

Praktik definieras i förslaget som en tidsbegränsad anställning med ett betydande utbildnings- och lärandemoment. EU:s arbetsrätt, exempelvis direktiven om visstidsanställning (1999/70), tillräckliga minimilöner (2022/2041), hälsa och säkerhet i arbetet (89/391) och om likabehandling (2000/43) är alltså i och för sig tillämplig på dessa arbetstagare.

För att upptäcka och åtgärda om reguljära anställningsförhållanden kamoufleras till praktik ska nationella myndigheter genomföra effektiva kontroller och inspektioner. Här ska myndigheten göra en samlad bedömning av alla relevanta fakta och ta hänsyn till sex ”vägledande faktorer”:

1) frånvaro av utbildningsmoment,
2) om perioden är orimligt lång eller upprepas,
3) om innehållet är likvärdigt med innehållet i anställningar på jämförbara befattningar, 4) krav på arbetslivserfarenhet,
5) hög andel praktikanter i förhållande till reguljära anställda och
6) att ett betydande antal påstådda praktikanter haft flera praktikperioder eller reguljär anställning inom samma eller liknande verksamhetsområde.

Medlemsstaterna ska själva definiera vad som är en alltför lång praktikperiod. Arbetsgivarna föreslås bli skyldiga att förse myndigheterna med information bland annat om arbetsvillkor och lön samt beskrivningar av utbildningsmomenten. De ska också informera om arbetsvillkor, lön, socialt skydd och utbildningsmoment i annonser om praktikprogram.

En särskild likabehandlingsregel med en princip om icke-diskriminering föreslås. Praktikanter ska inte behandlas mindre gynnsamt än jämförbara reguljära anställda på samma arbetsplats i fråga om arbetsvillkor och lön, såvida inte olika behandling är motiverad på objektiva grunder, som andra arbetsuppgifter, mindre ansvar och arbetsintensitet eller utbildnings- och lärandemomentets inverkan. Om ingen jämförbar anställd finns på arbetsplatsen ska denna jämförelse i stället ske med reglerna i tillämpligt kollektivavtal, och i sista hand lag eller praxis.

Praktikanter ska ha tillgång till kanaler för att rapportera om missförhållanden och dåliga arbetsvillkor samt rätt till opartisk tvistelösning och gottgörelse. Arbetstagarrepresentanter ska få representera praktikanter för att genomdriva deras rättigheter. Det föreslås vidare förbud mot repressalier för den som utnyttjat en rätt enligt direktivet och ett förbud mot uppsägning med delad bevisbörda.

Förslaget är ett minimidirektiv, så medlemsstaterna får införa mer gynnsamma bestämmelser för praktikanter. Direktivförslaget kompletteras med ett förslag till uppdaterad rekommendation om kvaliteten på praktik och om tillgång till socialt skydd för praktikanter.

Innan kommissionen lade fram sitt förslag samrådde den med arbetsmarknadens parter i enlighet med artikel 154 i EUF-fördraget, men parterna kunde inte enas om att inleda förhandlingar om ett avtal om praktikanters arbetsvillkor. Fackföreningarna är positivt inställda till bindande regler i direktivform, medan arbetsgivarna är kritiska.

Det lär finnas ca 3 miljoner praktikanter i EU, varav hälften är avlönade. En femtedel av all praktik genomförs utomlands, så här föreligger en kontaktyta mot reglerna om fri rörlighet av arbetskraft.

Förslaget till praktikantdirektiv präglas av regler som definierar en viss typ av anställningsförhållande. Erfarenheterna från lagstiftningsprocesserna kring arbetsvillkorsdirektivet 2019/1152 och plattformsarbetardirektivet har visat att denna typ av regler är starkt omstridda. Medlemsstaterna har i det längsta velat undvika att arbetsrättens gränser ska dras på EU-nivå.

Förslaget utgår dessutom uteslutande från att det är myndigheter som ska utöva tillsyn och se till att praktikanternas rättigheter respekteras. Detta är främmande för länder som Sverige och Danmark som inte har myndighetstillsyn över arbetstagares anställningsvillkor.

Det återstår att se om förhandlingarna om praktikantdirektivet blir lika långdragna och infekterade som de kring plattformsarbetarna, och om slutresultatet blir lika utvattnat (se EU & arbetsrätt nr 1/2024 s. 1).

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet

COM(2024) 132, 20 mars 2024, Förslag till direktiv om att förbättra och tillämpa arbetsvillkor för praktikanter och motverka att reguljära anställningsförhållanden kamoufleras till praktik
COM(2024) 133, 20 mars 2024, Förslag till rekommendation om förstärkta kvalitetskriterier för praktikprogram