EU & arbetsrätt 2 2024

Stora företag blir skyldiga ta ansvar för negativa effekter på mänskliga rättigheter och miljö

• Nu blir stora företag tvungna att ta ansvar för negativa effekter på mänskliga rättigheter och miljö som orsakas av deras verksamhet, sedan direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag antagits av ministerrådet i slutet av maj. Även rättigheter kopplade till arbete omfattas av direktivet. Det rör sig bland annat om förbudet mot tvångsarbete och de värsta formerna av barnarbete, men också fackliga rättigheter och rätten till lika lön. Direktivets rättsliga grund är dock artikel 50 i EUF-fördraget, vilket innebär att det primärt syftar till att förverkliga etableringsfriheten och samordna skyddsåtgärder för bolagsmäns och tredje mans intressen.

Direktivet innebär att stora företag dels ska göra riskbedömningar, dels vidta åtgärder baserade på riskbedömningarna för att förhindra faktiska och potentiella negativa effekter för de mänskliga rättigheterna och för miljön. Riskbedömningen avser inte endast företagets egen utan också dotterföretags verksamhet och den verksamhet som utförs av moder- eller dotterföretagens affärspartners och i deras verksamhetskedjor.

För att omfattas av direktivet ska företaget ha i genomsnitt 1000 anställda och omsätta 450 miljoner euro om året. Det kan tolkas som att tillämpningsområdet är snävare jämfört med kommissionens förslag där tröskelvärdena var lägre (se EU & arbetsrätt nr 1/2022 s. 5). Tillämpningsområdet har dock förtydligats till att omfatta företagsstrukturer där ett enskilt bolag inte uppnår tröskelvärdena men där antalet anställda och omsättningen för samtliga företag gör det. Regleringen är komplicerad, men omfattar som huvudregel moderbolag i koncerner som uppnår tröskelvärdena, samt företag i en koncern som ingått franchise- eller licensavtal i utbyte mot royalties där avtalen säkerställer en gemensam identitet. För de sistnämnda ska andra tröskelvärden tillämpas som beräknas på de royalties som företagen får. Slutligen förtydligas att det är det unionsrättsliga arbetstagarbegreppet som ska tillämpas. Det innebär att personer med atypiska anställningar ofta omfattas. Även bemanningsanställda ska räknas in. Enligt direktivet ska företagen integrera riskbaserad tillbörlig aktsamhet i sina policyer och riskhanteringssystem. De ska identifiera och bedöma faktiska och potentiella negativa effekter och vid behov värdera vilka negativa effekter som är allvarligast.

De potentiella negativa effekterna ska förebygga och begränsa. Hur det ska gå till framgår av direktivet. Det kan till exempel vara att utarbeta och genomföra handlingsplaner med rimliga och tydliga tidsfrister samt kvalitativa och kvantitativa indikatorer för att mäta förbättringar. Det kan också handla om att göra investeringar, anpassningar eller uppgraderingar, till exempel i anläggningar, produktion eller andra verksamhetsprocesser och infrastruktur med syfte att minska risken för potentiella negativa effekter.

När det gäller faktiska negativa effekter ska företagen få dem att upphöra och minimera deras omfattning. Åtgärderna ska stå i proportion till hur allvarliga effekterna är och till företagens inblandning. Om ett företag orsakat eller gemensamt orsakat de negativa effekterna ska det vidta avhjälpande åtgärder. Om de endast orsakas av företagets affärspartner får företaget tillhandahålla frivilliga avhjälpande åtgärder. Många av de åtgärder som företagen ska vidta är desamma vid potentiella och faktiska negativa effekter. Det rör sig om att ha en tydlig riskbedömning, göra investeringar och ändra i affärsplaner och strategier. Ju närmre företaget en negativ effekt ligger desto skarpare krav ställs. Om de negativa effekterna endast ligger hos affärspartners är flera av åtgärderna fakultativa.

Företagens arbete med riskbedömningar och åtgärder ska även ske i samarbete med berörda parter. Dit hör bland andra företagets anställda, de anställda i dotterföretagen, fackföreningar och andra arbetstagarrepresentanter. Företag ska också inrätta former för att underrätta och lämna in klagomål om faktiska eller potentiella negativa effekter. Dessutom är de skyldiga att offentliggöra information om de riskbedömningar som de gjort och de åtgärder som vidtagits.

De nationella myndigheterna ska både erbjuda stöd till och utöva tillsyn över företag som omfattas av direktivet. Myndigheterna ska bland annat kunna beordra ett företag att upphöra med överträdelser av de regler som genomför direktivet. Överträdelser ska förenas med sanktioner och en sådan sanktion måste vara böter. Det ska alltså finnas en ekonomisk sanktion oavsett om det finns någon enskild skadelidande.

Om någon lidit skada ska företagen dessutom ha ett civilrättsligt ansvar och betala full ersättning. Slutligen innehåller direktivet även ett mått av ”naming and shaming”. Om ett företag inte rättar sig efter ett beslut om böter ska företaget och den överträdelse som gjorts offentliggöras.

Direktivet är ett i raden av EU-rättsakter som innehåller större krav på företag att lämna information till myndigheter och att myndigheterna i sin tur ska offentliggöra eller vidarerapportera informationen till EU-nivå. Direktivet följer också en tendens från EU-lagstiftaren att i större utsträckning specificera vilka sanktioner som medlemsstaterna måste ha på plats. Det återstår att se vilken effekt direktivet får på efterlevnaden av internationell rätt. En arbetsrättslig aspekt är att det kan ge verktyg för fackliga organisationer i EU att driva krav på bättre arbetsvillkor i hela verksamhetskedjan.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 april 2024 om förslaget till direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet. Ännu inte publicerat i EU:s officiella tidning