EU & arbetsrätt 4 2024

Finland hade stort bedömningsutrymme Föreningsfriheten inte kränkt

• Det var inte någon föreningsrättskränkning när finska Posti OY drog in lönen för anställda som vägrade lära upp inhyrda arbetstagare till presumtiva strejkbrytare. Staterna har ett stort bedömningsutrymme när det gäller föreningsfriheten och Finland hade inte överskridit det. Det slog Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast i en färsk dom.

Domen gäller händelser som utspelade sig under hösten 2015 vid det finska postverket, som är ett statsägt aktiebolag. Klaganden, Anu Marjaana Hellgren, är en finsk medborgare som var och är anställd vid Posten.

Tvisten gällde det faktum att Hellgren blev utan lön under två dagar som en följd av att hon vägrade – i enlighet med direktiv utfärdade av hennes fackförening – att introducera inhyrda arbetstagare som behövde läras upp för att kunna nyttjas som strejkbrytare i en arbetskonflikt som sannolikt skulle bryta ut.

Hellgren hade infunnit sig till arbetet i normal ordning. Hon vägrade dock följa arbetsgivarens direktiv att instruera eller lära upp inhyrda arbetstagare som var påtänkta att ersätta henne vid en strejk som hennes fackförbund hade planerat. Däremot hade hon meddelat att hon var villig att utföra sitt normala arbete i enlighet med sitt anställningsavtal. Arbetsgivaren valde att skicka hem Hellgren och ett antal andra anställda vilka vägrade att instruera bemanningsföretagets anställda. Arbetsgivaren innehöll sedan lönen för dessa två dagar.

Hellgren hade krävt den uteblivna lönen i domstol i Finland. I tingsrätt och hovrätt vann hon och arbetsgivaren dömdes också för diskriminering av Hellgren på grund av hennes deltagande i facklig verksamhet. I högsta domstolen förlorade hon. Tre domare (majoriteten) ansåg att hon inte hade rätt att vägra lyda arbetsgivarens direktiv. Två domare menade att arbetsvägran var en del av fackets stridsåtgärd som Hellgren som medlem i facket hade giltig orsak till.

Hellgren menade att Finland hade kränkt hennes rättigheter enligt Europakonventionens artikel 11 om föreningsfrihet och artikel 14 om diskriminering och klagade till Europadomstolen.

Domstolen förkastade finska statens invändning om att Posten var ett privat aktiebolag för vilket staten inte kunde bära ansvar och konstaterade att staten har en positiv skyldighet att se till att mänskorättskonventionen följs mellan privata parter. Målet uppfyllde därför villkoren för att kunna tas upp till prövning i sak.

I sakprövningen konstaterar domstolen att staten har ett stort bedömningsutrymme då det gäller att säkra föreningsfrihet och fackliga intressen hos fackets medlemmar. Domstolen framhåller att den gör en helhetsbedömning av situationen i Finland och menar att föreningsfriheten rent allmänt har respekterats i detta fall.

Därigenom låter domstolen bli att ta ställning till de konkreta argument som Hellgren framfört, nämligen att det är oförenligt med artikel 11 att anlita ett stort antal strejkbrytare för att bryta en laglig strejk som syftar till att teckna kollektivavtal och att arbetsgivarens direktiv utgjorde ett led i anlitandet av strejkbrytare. Domstolen konstaterar visserligen att Hellgrens argument kan vara relevanta vid en helhetsbedömning, men att de i detta konkreta fall inte kan konstituera en kränkning av artikel 11. Domslutet ger därför sist och slutligen ringa vägledning om hur Europakonventionens skydd för föreningsfriheten förhåller sig till organiserad användning av strejkbrytare i en situation där facket varslar om en laglig stridsåtgärd för att få till stånd ett kollektivavtal.

Allmänt taget följer domen den linje som den drog upp i målet Humpert and Others v. Germany (se EU & arbetsrätt 1/2024 s. 5), där domstolen betonade den tyska statens stora prövningsutrymme och domstolens självständighet från internationell arbetsrättslig praxis inom ILO, gällande FN:s mänskorättskonventioner och den Europeiska sociala stadgan.

Niklas Bruun

Hellgren v. Finland (no. 52977/19) dom den 17 oktober 2024