EU & arbetsrätt 4 2024

Förbud mot facklig demonstration under pandemin godtogs av Europadomstolen

• Kränkte ett förbud mot en facklig demonstration på 1 maj 2020 Europakonventionens skydd för yttrandefriheten (artikel 10) respektive friheten att delta i fredliga sammankomster (artikel 11)? Nej, svarar Europadomstolen i ett färskt mål om åtgärder mot spridningen av covid-19.

En spansk fackförening ville ordna en demonstration i form av en bilkortege på arbetarrörelsens högtidsdag och ansökte om tillstånd. Demonstranterna skulle alltså färdas i varsin bil i staden Vigo. Med hänvisning till de restriktioner som införts för att motverka smittspridning förbjöd myndigheterna emellertid demonstrationen. Fackföreningen överklagade beslutet och slutligen prövades saken av författningsdomstolen som godtog demonstrationsförbudet.

Då vände sig förbundet till Europadomstolen. Där förklarade den att demonstrationen var avsedd att bidra till debatten om ”raserandet av arbetstagares rättigheter” och åberopade såväl skyddet för yttrandefriheten som mötesfriheten och föreningsfriheten.

I sin dom berör Europadomstolen över huvud taget inte föreningsfriheten. Den inleder sin prövning med att slå fast att det råder ett nära samband mellan skyddet för yttrandefriheten och mötesfriheten. Eftersom mötesfrihet handlar om att utnyttja sin yttrandefrihet tillsammans med andra, tillämpar domstolen artikel 11 om mötesfriheten tolkad i ljuset av artikel 10 om yttrandefrihet. Mötesfriheten får inskränkas under vissa förutsättningar.

Att demonstrationsförbudet utgjorde ett ingrepp i mötesfriheten är parterna eniga om – frågan blir därmed om det var tillåtet. Europadomstolen lyfter i denna bedömning fram ett antal omständigheter. Förbudet var inte baserat på innehållet i de budskap som skulle framföras under demonstrationen, och dessutom hade det stöd i lag. Parterna var vidare eniga om att syftet med förbudet var att skydda hälsan och andra personers fri- och rättigheter. Då återstår att ta ställning till huruvida det var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, dvs. om det var proportionerligt i förhållande till det legitima syftet, och om det var relevant och tillräckligt.

Enligt domstolens praxis har staterna särskilt stor bedömningsmarginal i frågor om skydd för hälsan. Dessutom saknas fast europeisk praxis kring hur skydd för hälsan ska viktas mot andra rättigheter. Domstolen konstaterar att det under pandemin förelåg ett akut och starkt behov av åtgärder för att skydda hälsan. Sammanfattningsvis anser den att de spanska myndigheternas demonstrationsförbud representerar en rimlig balans mellan de legitima syftena att å ena sidan skydda hälsa och andras fri- och rättigheter och att å andra sidan skydda rätten till mötesfrihet. Eftersom ingreppet i mötesfriheten under pandemin varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle kränkte det inte artikel 11.

Domen bygger vidare på den praxis i vilken Europadomstolen accepterat kraftfulla åtgärder – t.ex. vaccinationskrav (se EU & arbetsrätt nr 3/2024 s. 1) – i kampen mot spridningen av covid-19. Mot bakgrund av de extrema förhållanden som rådde under pandemin och det stora hotet mot folkhälsan som förelåg då, har dessa domar mycket liten relevans under normala förhållanden.

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet 

Central Unitaria de Traballadores/as mot Spanien (ansökan 49363/20), dom den 17 oktober 2024