EU & arbetsrätt 2 2025
Enklare procedurer vid utstationering
i ny strategi för den inre marknaden
•Ytterligare en punkt på sin förenklingsagenda kunde Europeiska kommissionen bocka av i maj då den lade fram ett förslag till ny strategi för den inre marknaden. Den går ut på att avskaffa hinder för den fria rörligheten på tio områden av vilka två är särskilt relevanta för arbetsrätten: erkännande av yrkeskvalifikationer och olika betungande procedurer för utstationering av arbetstagare.
För att avbyråkratisera den inre marknaden och öka EU:s konkurrenskraft på den globala marknaden lade Europeiska kommissionen i februari fram ett förslag till så kallat omnibus-paket som ska ändra fyra direktiv om hållbarhet (se EU & arbetsrätt nr1/2025 s. 1). Ett av dem, direktiv 2024/1760 om tillbörlig aktsamhet för företag (”due diligence”), har särskild betydelse för arbetsrätten.
Due diligence-direktivet slår enligt
artikel 1 fast regler om:
a) skyldigheter för företag vad gäller faktiska och potentiella negativa
effekter för de mänskliga rättigheterna och miljön, med avseende på
företagens egen verksamhet, deras
dotterföretags verksamhet och den
verksamhet som utförs av deras affärspartner i dessa företags verksamhetskedjor,
b) ansvar för åsidosättande av de
skyldigheter som nämns i led a, och
c) företagens skyldighet att anta
och genomföra en omställningsplan
för begränsning av klimatförändringar [här vill kommissionen enligt
omnibusförslaget lägga till ”inklusive
genomförandeåtgärder”] som syftar
till att genom bästa förmåga säkerställa att företagets företagsmodell
och företagsstrategi är förenliga med
omställningen till en hållbar ekonomi och med begränsningen av den
globala uppvärmningen till 1,5° C, i
linje med Parisavtalet.
Negativa effekter för mänskliga rättigheter definieras i artikel 3 som en effekt för personer till följd av en kränkning av någon av de mänskliga rättigheter som förtecknas i en bilaga till direktivet. På det arbetsrättsliga området är det ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och rätt att organisera sig, konvention nr 98 om organisationsrätten och rätt till kollektiva förhandlingar, konvention nr 100 om likalön och konvention nr 111 med förbud mot diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, religion, politisk åskådning och nationellt eller socialt ursprung.
Enligt artiklarna 7 – 16 ska de
företag som omfattas av direktivet
tillämpa riskbaserad due diligence
genom att:
• Integrera
due diligence i sin politik och sina riskhanteringssytem;
• Identifiera och värdera faktiska
och potentiella negativa effekter;
• Förebygga och begränsa potentiella negativa effekter och få faktiska
negativa effekter att upphöra eller
minimera deras omfattning;
• Tillhandahålla avhjälpande åtgärder mot faktiska negativa effekter;
• Genomföra ett meningsfullt
samarbete med berörda parter;
• Införa en möjlighet att lämna in
klagomål och ett öppet förfarande för
att hantera klagomålen;
• Regelbundet utvärdera hur effektiv företagets politik och åtgärder
för due diligence är;
• Rapportera offentligt om sitt
arbete med due diligence.
De ämnen som företagens due diligence ska omfatta är redan väl kända i förhållande till EU:s existerande arbetsrättsliga reglering, som är mycket omfattande. Förpliktelserna fördjupas och preciseras och gäller inte enbart företagens egen verksamhet. De blir också skyldiga att vara uppmärksamma på, begränsa och rapportera om negativa effekter av sina affärspartners handlingar.
En viktig ny regel är artikel 16 om offentlig rapportering av hur företagen lever upp till sina förpliktelser. Hittills har arbetsgivare kunnat betrakta sin arbetsrättsliga due diligence som en företagsintern angelägenhet. Nu ska företagen publicera rapporter om de frågor som omfattas av direktivet på sina webbplatser. När EU:s ”gemensamma åtkomstpunkt” European single access point, Esap, byggts ut under loppet av nästa år kommer man att kunna slå upp dessa rapporter på en central webbplats i hela EU.
Som EU & arbetsrätt tidigare rapporterat (se nr 1/2025 s. 1) syftar omnibus-paketet till att begränsa förpliktelserna när det gäller företagens affärspartners kränkningar av mänskliga rättigheter. I övrigt ändrar det dock due diligence-direktivet bara marginellt.
I förslaget till ny strategi för den inre marknaden betecknas den som vår europeiska hemmamarknad i en osäker värld. Kommissionen ser alltså den inre marknaden i förhållande till den globala marknaden. Strategin går ut på att undanröja hinder för fri rörlighet på tio områden, av vilka två är särskilt relevanta för arbetsrätten. Det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer och olika betungande procedurer för utstationering av arbetstagare.
Strategin presenteras som ”En strategi för att göra den inre marknaden enkel, sömlös och stark”. Det innebär att vi ska få enklare regler som gör det lätt för företag att växa och göra affärer.
