EU & arbetsrätt 3 2006
Svensk blockad blev olovlig när Arbejdsretten dömde enligt dansk lag
Den blockad som det svenska SEKO Sjöfolk varslade om för att få kollektivavtal för den polska besättningen på det danskflaggade fartyget Tor Caledonia ska bedömas enligt dansk rätt. Och enligt dansk rätt var blockaden olovlig. Det blev den danska Arbejdsrettens dom när den avgjorde målet mellan Danmarks Rederiforening/ DFDS Torline A/S och svenska LO/SEKO Sjöfolk.
Tor Caledonia var registrerat i det danska internationella skeppsregistret, DIS. Konfliktvarslet sändes från Sverige till det danska rederiet, som beslöt att ta Tor Caledonia ur drift och hyra in ett annat skepp. Detta orsakade rederiet extra kostnader som det kräver att SEKO ska ersätta. Förutsättningen för att fackförbundet ska bli ersättningsskyldigt är att konfliktvarslet är olovligt. Och frågan om varslet var olovligt har nu alltså avgjorts av Arbejdsretten.
Domen tar ställning till tre frågor: 1) Jurisdiktionsfrågan (kan talan väckas i Danmark eller ska den, som SEKO hävdade, väckas i Sverige?) 2) lagvalsfrågan (ska saken prövas enligt dansk eller, som SEKO hävdade, enligt svensk rätt?) och 3) är aktionen lovlig enligt dansk rätt?
Den första frågan har varit förelagd EG-domstolen för ett förhandsavgörande där Arbejdsretten ställde en rad frågor om tolkningen av artikel 5.3 i Brysselkonventionen om domstols behörighet (C-18/02, se EU & arbetsrätt nr 1/2004 sid 7). Enligt denna kan talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden väckas på den ort där skadan inträffade. EG-domstolen slog fast att begreppet ”talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden” omfattar talan om lovligheten av kollektiva stridsåtgärder. Då en skadegörande handling har vidtagits i ett land men har effekt i ett annat, kan käranden välja mellan att väcka talan i det land där den skadevållande handlingen vidtogs eller i det land där den har effekt. När det sedan gäller frågan var en handling faktiskt har utförts och var dess verkningar inträder ska detta avgöras av den nationella domstolen. Vilket land som är flaggstaten (här Danmark) är bara en omständighet bland andra som har betydelse vid denna bedömning. Talan kunde alltså inte väckas i Danmark enbart därför att fartyget var registrerat där. Arbejdsretten fann ändå att den potentiellt skadevållande handlingen (konfliktvarslet) som vidtagits i Sverige hade verkningar i Danmark. Talan kunde följaktligen väckas i Danmark.
Lagvalsfrågan behandlade Arbejdsretten jämförelsevis kortfattat. Den konstaterade att det följer av dansk rätts allmänna regler om lagval att tillåtligheten av stridsåtgärder rörande arbete på ett danskt fartyg ska avgöras enligt dansk rätt. Detta gäller också utländska fackföreningars stridsåtgärder för att åstadkomma kollektivavtal för sådant arbete. Arbejdsretten såg ingen anledning att frångå denna regel, som underlättar internationell fartygstransport genom att låta flaggans lag vara avgörande framför lagen i de länder som fartygen trafikerar. Saken skulle alltså avgöras enligt dansk rätt.
Frågan om lagval i samband med fackliga aktioner är aktuell med anledning av förslaget till förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser, den s k Rom II. Det förefaller nu klart att den kommer att innehålla en regel som innebär att tillämplig lag för förpliktelser som har sitt ursprung i en varslad eller genomförd facklig aktion ska vara lagen i det land där aktionen ska äga rum eller har ägt rum (se EU & arbetsrätt nr 2/2006 sid 4). Överfört till Torline-målet skulle det vara svensk rätt. Arbejdsrettens dom i lagvalsfrågan har därför knappast framtiden för sig. Det är dock en komplikation att Danmark står utanför samarbetet om rättsliga och inrikes frågor i EU, inbegripet den internationella privaträtten, på grund av de danska reservationerna i samband med att Maastricht-fördraget antogs. Rom II-förordningen kommer därför, liksom förordningen om domstols behörighet och erkännande av domar på privaträttens område, den s k Bryssel II (44/2001), inte omedelbart att gälla i Danmark.
För den händelse Arbejdsretten skulle komma fram till att stridsvarslet skulle bedömas enligt dansk rätt, hade SEKO yrkat att talan skulle ogillas. Förbundet menade att lagen om danskt internationellt skeppsregister (DIS-lagen) diskriminerar utländska sjömän på grund av deras nationalitet och strider mot EG-fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare och för tjänster.
Enligt DIS-lagens 10 § 3 st kan kollektivavtal som har ingåtts av en utländsk facklig organisation (här SEKO) för anställda på fartyg i detta register enbart omfatta personer som är medlemmar i organisationen eller medborgare i det land där organisationen hör hemma (här Sverige). Arbejdsretten slår fast att ett sådant kollektivavtal som SEKO krävde för den polska besättningen skulle strida mot DIS-lagens ordalydelse. Arbejdsretten har tidigare fastslagit att både den regeln och 10 § 2 st, enligt vilken kollektivavtal som ingås av danska fackföreningar enbart kan omfatta sjömän som är bosatta i Danmark eller som ska jämställas med danska medborgare, avspeglar relevanta objektiva skillnader i de anställdas levnadsvillkor. Arbejdsretten fann inte anledning att ändra den bedömningen, och den fann inte att bestämmelserna strider mot vare sig fördragets artikel 39 om arbetskraftens fria rörlighet eller artikel 49 om fri rörlighet för tjänster.
Frågan om DIS-lagen strider mot EUs regler om fri rörlighet är mycket omstridd i Danmark. Efter klagomål från en polsk fackförening sände kommissionen i oktober 2004 en formell underrättelse, där den hävdade att polska sjömän på danska fartyg inte har samma rätt som danska sjömän att organisera sig fackligt, och att polska och danska sjömän behandlas olika på grund av nationalitet när det gäller lön och andra arbetsvillkor. Den danska regeringen avvisade kritiken men sade sig vara beredd att diskutera mindre justeringar i lagen.
Mål A2001.335 dom 31 augusti 2006
www.arbejdsretten.dk.
