EU & arbetsrätt 4 2006
Fackliga företrädare dömda för insiderbrott
Domarna såg enbart till bolagets intresse
De två fackliga företrädare vilka röjde information som den ene hade fått i egenskap av arbetstagarledamot i RealDanmarks bolagsstyrelse bröt mot den danska insiderlagen. Det menar Köpenhamns byret som nyligen dömde dem båda att betala 5 000 danska kr var i böter. Domen är överklagad.
Som ledamot i bolagsstyrelsen fick Knud Grøngaard i augusti 2000 vetskap om att RealDanmark skulle inleda förhandlingar om en fusion med Danske Bank (se EU & arbetsrätt nr 4/2002 sid 1). Fusionen skulle kunna leda till uppsägningar av cirka 3 500 medarbetare, de flesta av dem organiserade i Finansforbundet. Inte att undra på att Grøngaard ville rådgöra med förbundets ordförande Allan Bang om hur han skulle agera i bolagsstyrelsen, t ex om han skulle försöka få styrelsen att söka en annan tänkbar fusionspartner. Bang diskuterade i sin tur saken med ett par tjänstemän på förbundets kansli. En månad senare informerade Grøngaard Bang om när fusionen skulle offentliggöras och om bytesförhållandet mellan de två bolagens aktier. Även nu förde Bang informationen vidare till sina medarbetare. Och där hade väl historien varit slut om inte en av dem hade utnyttjat vad han fått veta och tjänat en rejäl hacka på affärer med aktier i RealDanmark. Mannen dömdes till sex månaders fängelse för insiderhandel.
Även Grøngaard och Bang åtalades för brott mot lagen om värdepappershandel. Enligt den är det förbjudet att röja insiderinformation för tredje man, om det inte sker ”som ett normalt led i fullgörandet av tjänst, verksamhet eller åligganden”. Eftersom förbudet och undantaget är utformade efter EUs insiderdirektiv hänsköt Köpenhamns byret målet till EG-domstolen. Grøngaard och Bang menade att den som företräder arbetstagarna i en bolagsstyrelse kan behöva söka råd för att ta tillvara dessas intressen, och att det då måste ses som ett normalt led i fullgörandet av uppdraget att rådgöra med sitt förbund. EG-domstolens dom, som kom i slutet av förra året, visade å ena sidan att villkoren för att föra vidare den här typen av information är stränga, men å andra sidan att innebörden av undantaget också beror på den nationella rättens särdrag, så att den i stor utsträckning blir avgörande för vad som är ”ett normalt led” i fullgörandet av uppdraget (se EU & arbetsrättnr 4/2005 sid 5).
Men Köpenhamns byret gick alltså på den stränga linjen. Två domare av tre bedömer Grøngaards och Bangs handlande uteslutande utifrån bolagets intressen. För att det ska vara berättigat att rådgöra med en utomstående ska det ligga i företagets intresse, och det låg inte i RealDanmarks intresse att Grøngaard röjde informationen för Bang för att försöka påverka direktionen att finna andra fusionspartner. Arbetstagarnas representanter i styrelsen har inga särskilda förpliktelser eller rättigheter jämfört med andra styrelseledamöter, menar dessa båda domare. Inte heller Bangs handlande låg, enligt de två domarna, i företagets intresse. Lika lite var det nödvändigt att röja informationen för att ta tillvara medlemmarnas intressen eller för att ge råd åt Grøngaard.
En domare såg lite mindre strängt på saken. Han hänvisade till vittnen som styrkte att det är normalt att arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser rådgör med Finansforbundet. Han fäste också vikt vid att förbundets skrift om fusioner från 1998 uppmanar styrelseledamöter och andra förtroendevalda att vända sig till förbundet för att få råd, och att det är Finansforbundets uppfattning att man i sådana fall inte bryter mot sin tystnadsplikt. Mot den bakgrunden menade han att det var ett normalt led i både Grøngaards och Bangs uppdrag att diskutera informationen om att en fusion planerades med varandra och med tjänstemän på förbundets kansli. Domaren ville därför frikänna dem på de första åtalspunkterna. Däremot höll han med majoriteten om att de gått för långt när de också röjde uppgifterna om datum för fusionen och om bytesförhållandet mellan de båda bolagens aktier. Då var ju fusionen redan ett faktum och det kunde inte längre komma några motbud.
