EU & arbetsrätt 2 2012
LO och TCO klagar till Europarådet över Lavaldomens konsekvenser
Begränsningarna i rätten att vidta stridsåtgärder mot utländska företag och det strikta skadeståndsansvar som den svenska Arbetsdomstolen ålade fackförbunden i Lavalmålet har fått sådana konsekvenser att Sverige bryter mot sina förpliktelser enligt den Europeiska sociala stadgan. Det skriver de fackliga centralorganisationerna LO och TCO i ett klagomål till Europarådets kommitté för sociala rättigheter.
Före EU-domstolens dom i Lavalmålet brukade Byggnadsarbetareförbundet teckna kollektivavtal med omkring 100 utländska företag varje år. 2010 tecknades bara 27 sådana avtal. Någon motsvarande minskning har inte ägt rum bland svenska företag, skriver organisationerna i sitt klagomål.
Orsaken sägs vara dels de begränsningar i rätten att vidta stridsåtgärder som infördes genom den så kallade lex Laval (se EU & arbetsrätt nr 3-4/2009 s. 9), dels att Arbetsdomstolen ansåg att Byggnads och Elektrikerförbundet i princip var fullt ut skadeståndsansvariga, trots att blockaden mot Laval var laglig enligt dåvarande svensk rätt och trots att AD själv i ett interimistiskt beslut inte ansåg det sannolikt att den stred mot EU-rätten (se EU & arbetsrätt nr 3-4/2009 s. 8). Problemet med den nya lagen är enligt LO och TCO att det är svårt att på förhand avgöra om en stridsåtgärd skulle vara tillåten, och att det vanliga sättet att få detta prövat, dvs. genom ett interimistiskt beslut som facket kan förlita sig på, inte fungerar längre. Vetskapen om att arbetsgivaren kan tilldömas full ersättning för sin ekonomiska skada även när rättsläget har varit mycket svårbedömt verkar naturligtvis avskräckande på den fackliga organisationen.
LO och TCO tar också upp det faktum att en facklig organisation enligt lex Laval inte får vidta stridsåtgärder för att få kollektivavtal med utländska företag ens om de utstationerade arbetstagarna blir medlemmar i organisationen. Därmed kan den inte representera dessa på samma sätt som sina andra medlemmar.
Slutsatsen är att Sverige bryter mot sina förpliktelser enligt den Europeiska sociala stadgans artikel 4 (som säger att arbetstagare har rätt till skälig lön), artikel 6 (där Sverige förbinder sig att främja kollektiva förhandlingar) och artikel 19 (om likabehandling mellan inhemska och migrerande arbetstagare).
