EU & arbetsrätt 3-4 2019

Kameraövervakningen kränkte inte López Ribaldas rätt till privatliv

Den delvis hemliga kameraövervakningen vid snabbköpskassorna kränkte inte Isabel López Peraldas och hennes arbetskamraters rätt till privatliv. Det har Europadomstolens stora kammare nu slagit fast, tvärtemot den lägre instansens dom från 2017.

López Ribalda arbetade på en stormarknad. Hennes arbetsgivare misstänkte att några arbetstagare stal från arbetsplatsen och installerade kameraövervakning vid utgångskassorna. Arbetstagarna informerades endast om vissa av kamerorna. Ett antal arbetstagare sades upp efter att de fångats på fi lm när de begick stölder, och några av dem väckte sedan talan och gjorde gällande att fi lmbevisningen inte fi ck åberopas mot dem, eftersom kameraövervakningen kränkt deras rätt till skydd för privatlivet. Den spanska domstolen ansåg att någon kränkning inte skett och att bevisningen fi ck åberopas.

Arbetstagarna klagade till Europadomstolen för mänskliga rättigheter där de hävdade att deras rätt till skydd för privatlivet enligt artikel 8 i Europakonventionen (EKMR) respektive rätten till rättvis rättegång enligt konventionens artikel 6 hade kränkts. 2017 slog en av Europadomstolens kammare fast att Spanien hade överträtt artikel 8, men inte artikel 6 (se EU & arbetsrätt nr 1/2018 s 7).

Spanien klagade på domen till Europadomstolens stora kammare, som nu alltså har ändrat kammarens avgörande (ifråga om rättvis rättegång ändrades det inte). Storkammaren slår fast att principerna i Barbulescu-domen om övervakning av arbetstagares e-post (se EU & arbetsrätt 3/2017 s 7), ska tillämpas också på videoövervakning.

Stora kammaren tar fasta på att den spanska domstolen gjort en korrekt intresseavvägning mellan arbetstagarnas rätt till skydd för privatlivet och arbetsgivarens intresse av att skydda sin egendom och bedriva verksamhet. Eftersom det förelegat en rimligt konkret misstanke om stöld och övervakningen varit begränsad till kassaområdet där även allmänheten hade tillträde kunde arbetstagarna bara ha en begränsad förväntan på skydd för privatlivet. Däremot har arbetstagarna anledning att ha mycket hög förväntan på skyddet för privatlivet på toaletter och i omklädningsrum, och hög på t.ex. kontor, förtydligar domstolen.

Vidare tog stora kammaren fasta på att övervakningen varat endast en kortare tid (tio dagar), att en avgränsad grupp personer kunnat ta del av fi lmen och att den inte använts för något annat syfte än att klargöra vad som hänt med de saknade varorna. Även om arbetstagarna i strid med reglerna inte fullt ut hade informerats om övervakningen, ansåg Europadomstolen att den spanska domstolen inte hade överskridit den bedömningsmarginal som konventionen ger staten.

Storkammaravgörandet innebär således att det fi nns ett något större utrymme för hemlig kameraövervakning på arbetsplatsen än den lägre instansen ansåg. Men sådan ska alltjämt utgöra ett tydligt undantag, och får förekomma endast efter en noggrann intresseavvägning och under de särskilda omständigheter som förelåg i domen.

Niklas Selberg, jur.dr.
Lunds universitet

López Ribalda and others v. Spain (applications 1874/13-8567/13), dom den 17 oktober 2019