EU & arbetsrätt 1 2025

"Pakt för den europeiska sociala dialogen" ska förbättra samarbetet mellan kommissionen och arbetsmarknadens parter

• Ännu ett av de många dokument som betonar hur viktig social dialog är för EU presenterades när Europafacket, arbetsgivarorganisationerna Businesseurope, SGI Europe, och SME united tillsammans med Europeiska kommissionen undertecknade sin Pact for European Social Dialogue den 5 mars. Mycket av innehållet går att känna igen från den högtidliga deklaration som samma parter antog i Val Duchesse för ett år sedan utan att bli så mycket mer konkret.

Med den sociala dialogen menas olika typer av överläggningar (inklusive regelrätta förhandlingar) mellan arbetsmarknadens parter och trepartsöverläggningar där också kommissionen deltar. Den regleras särskilt i EUF-fördraget, och kan bland annat leda till europeiska avtal vars materiella regler sedan görs bindande i medlemsländerna genom direktiv. Men de europeiska arbetsmarknadsorganisationerna sluter också så kallade autonoma avtal, som genomförs på nationell nivå på traditionellt sätt av deras medlemsorganisationer.

De senaste 15 åren har emellertid missnöjet med resultaten av den sociala dialogen växt (se till exempel EU & arbetsrätt nr 3/2021 s. 3 och nr. 4/2023 s. 1). Det har gnisslat såväl i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och kommissionen som i relationerna mellan parterna själva.

Det ska den nya pakten råda bot på. "Pakt" är ett favoritord i EU:s vokabulär och dokumentet är formulerat i i absktrakta termer och vändningar som är typiska för EU-språket. Den som hade hoppats på mer konkreta besked än vad som sades redan i den högtidliga deklarationen efter trepartsmötet i Val Duchesse förra året (se EU & arbetsrätt nr 1/2024 s. 5) får leta noga. Kanske är dokumentet framför allt ett sätt att betyga att ansträngningnarna att stärka den sociala dialogen fortsätter och att parterna strävar mot samma mål.

Syftet med pakten är att skapa förutsättningar för att arbetsmarknadens parter ska kunna utforma arbetsmarknader, sysselsättning och socialpolitik på ett sätt som understödjer hanteringen av förändringar, leder till en rättvis, hållbar och motståndskraftig ekonomi och tillhandahåller arbeten av hög kvalitet., som det heter i dokumentet.

Kommissionen åtar sig därför att stötta social dialog på alla nivåer politiskt, ekonomiskt och administrativt. Bland annat ska den bidra till ”capacity building” i länder där den sociala dialogen är svagt utvecklad.

På olika sätt ska den också förbättra kommunikationen med arbetsmarknadens parter på EU-nivå:

Proceduren för att genomföra europeiska avtal i medlemsländerna genom lagstiftning när parterna begär det ska förbättras. På den punkten skar det sig ju rejält under en peiod när kommissionen tog mycket lång tid på sig – eller helt enkelt vägrade – att lägga fram förslag till direktiv som skulle göra innehållet i parternas avtal bindande i medlemsländerna (se till exempel EU & arbetsrätt nr 1/2013 s. 8 och 9).

Kommissionen lovar också att samråda med arbetsmarknadens parter om lagstiftningsinitiativ som har särskild betydelse för dem även på områden där den inte är skyldig att samråda enligt artikel 153 och 154 i EUF-fördraget.

Innan kommissionen antar sitt årliga handlingsprogram ska den också höra efter vilka politiska prioriteringar parterna har för det kommande året.

En särskild företrädare (envoy) för den sociala dialogen ska inrättas vid kommissionen. Han eller hon ska ha till uppgift att förbättra medvetenheten om den sociala dialogens roll och förståelsen för den inom kommissionen, och främja meningsfulla överläggningar med parterna i god tid om initiativ som har betydelse för dem.

Under 2025 ska kommissionen tillsammans med parterna också ta fram en färdplan (ett annat favoritord) för arbeten av hög kvalitet. Arbetsmarknadsparterna i sin tur åtar sig att ta fram egna, fleråriga arbetsprogram för att möta de viktigaste ekonomiska och samhälleliga utmaningar som de europeiska arbetsmarknaderna står inför och identifiera lämpliga instrument för att tackla dessa. Det är dock ingen nyhet. Sådana arbetsprogram har Europafacket, Businesseurope, SGI Europe och SME united antagit ända sedan början av 2000-talet.

Parterna ska också utarbeta gemensamma procedurer för att förbättra förhandlingarna med varandra, och samordningen när de förbereder sina svar på kommissionens samråd om nya lagstiftningsinitiativ.

De ska också diskutera hur de bättre kan stimulera sina medlemsorganisationer att genomföra de autonoma avtalen och övervaka hur det görs.

Politiker och partsföreträdare från de nordiska länderna upplever ju ofta att de tjänstemän som förbereder kommissionens lagstiftningsförslag har svårt att förstå sig på den nordiska arbetsmarknadsmodellen med vidsträckt handlingsfrihet för fackföreningar och arbetsgivare när de är överens. Vi får se om den särskilda företrädare för den sociala dialogen som nu ska inrättas kan bidra till att förbättra förståelsen.

Kerstin Ahlberg